Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Kao Pin-ying, han som hängdes, 37 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var för jordbrukskooperativet de sade att i den gamla tiden blev
jordherren rik och alla andra fattiga, nu var det en ny tid och nu
skulle ingen vara fattig och ingen skulle leva på andras arbete utan
alla skulle arbeta och leva väl. De flesta av oss hade ju varit
drängar, daglönare eller fattiga arrendatorer så vi förstod detta. Men
det var vissa — namnen hör inte hit — som sade: »Det blir bara
sämre ju fler som är tillsammans. Det är bra som det är.» Men till
slut blev alla överens och förstod att i jordbrukskooperativet var
det inte frågan om att den ene skulle tjäna på den andre utan att
alla skulle uppnå välstånd tillsammans.
På det första mötet valdes Ma Hai-hsiu till kassaförvaltare men
nästa år, 1955, valdes jag till kassaförvaltare. Jag fick i uppdrag
att ansvara för alla kontanter, all spannmål och alla förråd. Det är
ett ansträngande arbete ty man bär själv ansvaret för allting. Man
måste vara mycket omsorgsfull, särskilt omsorgsfull eftersom det
gäller pengar och spannmål och verktyg och redskap som inte är
ens egna. Jag tänkte då att eftersom folk litade på mig måste jag
till och med vara ännu mer aktsam om deras egendom än jag varit
om min egen. För detta mitt arbete som kassaförvaltare
tillgodoräknas jag ett dagsverke per månad. Alla kassaförvaltare får
detsamma. Arbetsledarna däremot får ingenting extra.
År 1955 talade vi om att bilda ett högre jordbrukskooperativ.
De flesta var för det. Det var bara en liten minoritet som var emot
det. Li Hai-kuei talade med dem, han förklarade för dem varför
de borde rösta för det högre jordbrukskooperativet. De som var
emot tyckte inte om att man i det högre jordbrukskooperativet
avskaffade utdelningen på jord. Jag minns inte hur stor den var. För
mig betydde den i vart fall ingenting. 10 jin per mu och år eller
något liknande tror jag att den utdelningen var. Men Li Hai-kuei
övertygade dem till slut. Själv var jag för det högre
jordbrukskooperativet från första början. När jag var dräng hade jag bara fått
15 gamla dollar för ett helt års arbete så jag ansåg att principen
»At var och en efter arbete» var den enda riktiga. Det var ju ens
eget arbete som avgjorde allting. Sedan bildade vi Östern Lyser
Röd Högre Jordbrukskooperativ.
Det fanns ingen misstro bland oss mot folkkommunen. Vi ansåg
att den var den enda möjligheten. Vi måste utveckla samarbetet.
Och den stadfäste principen »Åt var och en efter arbete». Den
principen har aldrig ruckats på hos oss. Förr hade herrarna
däremot grotta efter grotta med spannmål under det att folket svalt.
Folkkommunen var bättre därför att den gav möjligheter för bättre
vattenregleringsarbeten, terrassering av sluttningarna, mer
ordning på skogsplanteringen, större grönsaksodlingar och fler bisyss-
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
