Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Li Hai-yuan, han som lämnade kooperativet, 48 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kooperativ. Det var år 1955. Jag var den siste i hela denna trakt
som gick in i jordbrukskooperativerna.
Nu föreslog man att jag skulle bli arbetsledare för ett arbetslag.
Jag accepterade detta. Höll på med det i två år. Jag tyckte det var
besvärligt. Det är alltför mycket tankearbete och alltför mycket
ansvar. Men hur det var så hade jag det i alla fall bättre än när jag
var ensambrukare. 1955, sista skörden som ensambrukare, hade jag
fått 1 800 jin. 1956 fick jag 2 000 jin samt 60 Y i kontanter i Östern
Lyser Röd Högre Jordbrukskooperativ. Och trots att jag hade
extraansvaret som arbetsledare hade jag inte behövt arbeta så hårt.
Efter två år som arbetsledare ställde jag mig upp på årsmötet
och sade: »Jag vill inte vara arbetsledare längre. Jag vill inte ha
ansvar för andra. Jag tycker inte om att vara den som bär
ansvaret.» Men man svarade bara: »Du arbetar så hårt. Du organiserar
produktionsarbetet så bra. Vi kan inte undvara dig ty du är en så
skicklig arbetare.» Sedan valde man mig än en gång trots att jag
protesterade. Detta tyckte jag illa om. Nästa år arbetade jag inte
något vidare bra. Det var första gången i mitt liv jag låtit bli att
arbeta hårt. Efter den skörden gick de andra med på att välja ny
arbetsledare utan diskussion.
Jag tyckte det var så skönt att bli vanlig jordbrukare igen och
slippa vara arbetsledare. Ty om man är arbetsledare måste man
planera allting och sedan får man driva på och driva på och driva
på och folk blir så sura när man driver på. De tycker att man
hetsar ty de flesta är så lata av sig och vet inte riktigt vad det vill säga
att arbeta. Jag tyckte det skulle vara så skönt att bara behöva
arbeta själv och inte behöva bry mig om vad andra gjorde och inte
gjorde. Och det var skönt att bara få syssla med åkerbruk och inte
behöva planera. Det är ju inte så att man behöver arbeta mindre i
åkern om man är arbetsledare, tvärtom, man kan inte få ett
arbetslag att uträtta någonting om man inte själv går före och visar dem
hur arbetet skall göras.
Nu, som vanlig jordbrukare, ökar jag mina inkomster hela tiden.
Andra året minns jag inte riktigt hur mycket spannmål jag fick,
men det var rätt mycket. Jag fick dessutom i alla fall mer än 300 Y
i kontanter. Förra året hade jag kommit upp i 2 800 jin spannmål
och nästan 800 Y i kontanter. Nu arbetar jag med höstplöjningen.
Om förmiddagarna plöjer jag och om eftermiddagarna rensar jag
ogräs. Jag plöjer en mu varje morgon. Jag har ett enspannsårder
och använder samma oxe varje dag. Det är bäst så. Det är en bra
oxe och jag har ansvaret för honom och årdret och känner honom
bra och kan få ut det mesta av honom.
Jag tänker faktiskt vara vanlig jordbrukare hela mitt liv nu. Jag
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
