Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnor - Chia Ying-lan, hon som såldes, 53 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chia Ying-lan, hon som såldes, 53 år
Jag är från Henshan hsien. Li Hai-yuans hustru, Chia Fu-lan, är
min syster. Vår familj var fattig och när jag var sexton år giftes jag
bort med en gårdfarihandlare och kittelflickare som tog mig med
sig till Hopei. Han började röka opium och slutade sköta jorden.
Han förlorade den därför. Han började gå omkring i byarna och
laga kokkärl. Ofta var han borta långa tider i taget. Jag skötte vårt
hus i Wuan hsien. Jag vet inte vad han betalade för sitt opium men
jag fick allt mindre och mindre av honom och till slut fick jag
ingenting alls. Då jag inte ville att jag och vår dotter skulle svälta
ihjäl tog jag plats hos en jordbrukare som hette Sung. Han var en
medelstor jordbrukare med egen jord. Där arbetade jag i fyra
månader. Jag fick ingen lön men man gav mig och min dotter mat.
När jag var tjugotvå år sålde min man mig. (Gråter.) Han kom
en dag och hämtade mig och min dotter och förde mig till en
slavhandlare som hette Yang. (Gråter.) Min man sålde oss för att få
pengar till opium. Jag såg honom aldrig efter detta. För några år
sedan hörde jag att han var död. När jag varit hos slavhandlaren
Yang två dagar sålde han mig. Han sålde mig och min dotter för
220 silverdollar till en jordbrukare, som hette He Nung-kung.
Jag var mycket olycklig. Herr He var en gammal man. Han var
tjugotre år äldre än vad jag själv var. Vi älskade inte varandra.
Men han var snäll. Jag behandlades inte illa där, varken av honom
eller av hans familj. Det var egentligen en snäll gammal man.
(Gråter.) Han hade eget hushåll och bodde inte samman med sin
familj. Jag födde honom en son så alla var vänliga mot mig.
Sedan blev han sjuk och dog. Jag var då trettiofem år. Jag hade
en dotter och en son. Ett barn från vartdera äktenskapet. (Gråter.)
He Nung-kung dog den 29 april enligt månkalendern. Det var
under kriget. Det var år 1944. (Gråter.) I januari året därpå födde
jag en dotter. Hon dog vid sju års ålder. (Gråter.) Jag hade varit
havande när herr He dog så de hade inte kunnat gifta bort mig med
en gång.
Jag var ju änka och en börda för byn. Jordherren ville gifta bort
mig. Min mans släktingar, herr Hes släktingar således, ville också
gifta bort mig för att få huset och mina barn. Det var en man i byn
som ville köpa mig. Jag vet inte hur de ordnade det och jag vet inte
vem han var. Men nu ville jag inte längre. Jag ville bara vara
tillsammans med mina barn. (Gråter.) För att klara mig från detta
nya äktenskap ljög jag och sade att jag redan var fyrtioett år. Då
trodde han att jag inte var fruktsam längre och ville inte ha mig.
Det hade jag räknat ut. Därefter lämnades jag i fred.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
