Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnor - Li Kuei-ying, kvinnopionjären, 32 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag motsvarade deras tanke om mig. Jag måste arbeta mycket
hårdare än förr. Jag ville sätta kvinnomassorna i rörelse. Jag ville
få dem att bryta sig loss från det förflutna. Jag tänkte på tiden när
Hu Tsung-nan ockuperade området. Då låg ett kavalleriregemente
förlagt här i Liu Ling. Det hade till uppgift att uppspåra och
tillfångata desertörer. Man sköt desertörerna i vårt potatisland. Varje
dag brukade jag stå inne vid spisen i grottan och se dem skjuta
desertörer där nere. Jag tänkte då att detta får aldrig mer ske. Alla
kvinnor måste gå samman för att se till att det aldrig mer händer.
Den vintern öppnade jag en vinterskola. Vi hade lektioner i
skolan och hos Shi Yü-chieh och Li Hai-kuei som hade stora grottor.
Vi hjälpte kvinnorna att göra skor och kläder och förbättra
jordbruksredskapen. Vi undervisade dem i hönsuppfödning och i att
spinna. Efter lektionerna hade vi diskussioner. Det gällde att få
kvinnorna att tala själva om hur det var förr och hur det är nu och
hur det borde vara i framtiden. Kvinnorna sade till exempel: »Mina
fötter var bundna så jag kunde inte gå. I det gamla samhället skulle
en kvinna inte gå utanför tröskeln till sitt hem de tre första
äktenskapsåren. Vi fick inte äta på kangen utan vi skulle sitta på en pall
när vi åt och om föräldrarna hade beslutat att gifta bort mig med
en byracka så skulle jag vara nöjd med byrackan. Men nu får ni
se mannen innan ni gifter er och ni kan neka att gifta er med
honom om ni inte har lust till honom. Det gamla samhället var
dåligt och det nya samhället är gott.» Vi diskuterade om kvinnan var
mannens jämlike eller inte och de flesta sade: »Inom familjen är
man och kvinna lika. Vi hjälper männen när de arbetar ute på
åkern och de skall hjälpa oss i hushållet.» Men många av de äldre
kvinnorna sade: »Kvinnan är född till att sköta hushållet. En
kvinna kan inte arbeta på åkern. Det kan inte hjälpas. Det bara är så att
man och kvinna är födda olika. En människa föds antingen till man
eller till kvinna. Till åkern eller till hemmet.» Vi hade långa
diskussioner. De unga höll på jämställdhet och frihet. Inom vår
generation har det nu blivit ganska vanligt att man och kvinna
diskuterar familjens frågor och beslutar tillsammans. Nu arbetar ju
kvinnorna inte bara i hushållet längre, de arbetar också ute på
åkrarna och tjänar egna pengar. Men i den äldre generationen säger
männen fortfarande: »Vad vet väl en kvinna? Ingenting vet en
kvinna! Vad är en kvinna värd? Ingenting är en kvinna värd!» I sådana
familjer bestämmer männen allting och deras hustrur säger: »Vi
är bara kvinnor. Vi kan ingenting säga.»
Första gången vi kvinnor uppträdde samlat i en öppen
diskussion var på mötena rörande frågan om vi skulle omvandla Liu Ling
Jordbrukskooperativ till Östern Lyser Röd Högre Jordbrukskoope-
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
