Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle doktor Kao - Kao Chia-jen, 72 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpt nya medicinska böcker sedan dess men de är inte som mina
gamla böcker. Hu Tsung-nan förstörde allting för mig. När nu allt
var förstört brydde jag mig inte om att ta upp jordbruket igen. Jag
orkade inte börja om från början igen. Dessutom var jag redan
rätt gammal. I april 1948 gick jag därför ut som vandrande läkare.
Jag gick från by till by i grannskapet och botade folk. De kände
mig ju.
Min son och min svärdotter arbetade på åkrarna, jag sände dem
lite spannmål då och då. Jag tyckte om att gå bland byarna. Man
träffade så mycket folk. De andra läkarna hade föreslagit mig detta.
På så sätt delade vi arbetsbördan. Senare när jag började bli alltför
gammal och det blev allt svårare och svårare att vandra på
landsvägarna sände man mig tillbaka till Sjumilabyn. Man sade att jag
skulle förestå apoteket. Men det trivdes jag inte med. Det var svårt
för mig också ty apoteket innehöll mycket västerländska läkemedel
och jag vet ingenting om den västerländska medicinen. Den har jag
aldrig studerat.
Då talade Gamle Sekreteraren Li Yiu-hua med mig en dag. Vi
hade känt varandra sedan många år. Vi var ju grannar. Han sade:
»Varför kommer du inte till vår brigad. Du kommer då att vara
nära Sjumilabyn och vi vill gärna ha en egen läkare som vi känner
och som känner oss.» Jag kände ju allt folket i Liu Ling. Jag hade
ju behandlat dem alla nästan. År 1960 flyttade jag hit till byn.
Familjen min bor kvar i Sjumilabyn. Nu får jag 38 Y i månaden,
jag har en egen liten jordlott, jag odlar majs och bönor. Med detta
är jag nöjd. I min ålderdom har jag fått ett fridfullt liv. Jag har
pengar, jag har mat och kläder, folk är vänliga. För det mesta
brukar jag ha åtta eller tio patienter om dagen. De sista dagarna har
det varit fler ty vädret har varit ombytligt.
Jag samlar in örter och köper örter. Vi tar ungefär en yuan av
varje patient. Jag har fått en assistent av brigaden som sköter allt
det där med bokföring och ekonomi. Det är Gamle Sekreterarens
dotter Li Kuei-lien. Jag tycker detta är ett gott sätt att tillbringa
sin ålderdom på. Jag vet inte riktigt hur det hela fungerar
ekonomiskt. Det har jag inte med att göra. Men vi ingår inte helt i
ar-betsbrigaden. Vi utgör en självständig enhet som betalar sig själv.
En del kommer väl från brigadens välfärdsfond och bostad och
sådant håller brigaden oss med.
Hela mitt liv har jag tillbringat i detta hsien. Endast en gång har
jag varit utanför det. Det var när jag var sextiofem år gammal. Då
kom jag till Sian. En av mina patienter arbetade där, han hade
blivit sjuk igen och litade inte på någon annan läkare så han lät
sända efter mig. Jag tog bussen ner till Sian då, han betalade re-
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
