Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiet - Li Yiu-hua, Gamle Sekreteraren, 57 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var plutonledare och vi rödgardister kom till Yaping
beväpnade med spjut. Vi hade gjort upp detta med ledaren i Yaping by.
Vi hade gått hela natten och kom fram på morgonen. Vi kom från
många byar. Så gjorde vi alltid i alla byar. Det kom hundratals och
åter hundratals fattigbönder och arrendatorer och daglönare och
drängar med spjut från alla byar i närheten. På morgonen var vi
alla framme och då genomfördes revolutionen.
I Yaping by hade 300 män församlats. Propagandisterna hade
varit uppe hos jordägaren Chang Ming-liang och talat förstånd
med honom. Han hade insett att allt motstånd var hopplöst och
han fogade sig självmant i jorduppdelningen. Han delade själv ut
sin spannmål och sin jord och sina redskap och sedan blev han bara
en av de vanliga jordbrukarna i byn. Han talade med mig som med
en gammal bekant men han låtsades inte om att han var emot
jordfördelningen. Han uppträdde gott. Sedan blev han sjuk och dog
men sonen drev jordbruket och sade ingenting om jordfördelningen
utan var en vanlig bybo. De flesta jordägare var förnuftiga. De
accepterade det oundvikliga. Några flydde. Yang Kung-shan som
hade flytt till Hengshan flydde sedan vidare till Yüling när vi
närmade oss Hengshan. Sedan återvände han när
kontrarevolutionärerna slog ned oss. Men det är en senare historia.
I två år höll vi sedan detta område som ett befriat område. Hade
inte kontrarevolutionen gått till anfall så hade alla jordbrukare så
småningom haft jord och oxar och nog spannmål att äta sig mätta
var dag under året. Under dessa två år genomförde vi revolutionen
samtidigt som vi odlade spannmål. Halva tiden var vi ute och
kämpade i revolutionen och halva tiden var vi hemma och skötte våra
åkrar. Det fanns tillräckligt med spannmål för oss på den tiden.
I varje by fanns en ledare för Röda Gardet och en ordförande för
Fattigböndernas Förbund. Han var ansvarig för spannmålen och
för att rödarmisterna skulle få en förläggning om de kom till byn.
Spannmålen vi exproprierat delades ut till jordbrukarna och en
liten del behölls för Röda Arméns räkning. Det var ordföranden
för Fattigböndernas Förbund som hade hand om spannmålslagren.
Honom valde vi på möte och detta var första gången vi styrt oss
själva. Våra liv blev bättre, vi hade inget arrende att betala, inga
skatter, inga räntor, vi behövde bara arbeta och äta. Vi betalade då
ingen spannmålsskatt av vår produktion. Det fanns så få
rödarmis-ter och det var bara ett par stycken ganbus som skötte hela
administrationen. Vi hade en liten jordlott som vi skötte åt Röda Armén.
Jordbrukarna betalade alls ingenting. Den enda pålagan förutom
jordlotten vi skulle sköta var att varje kvinna skulle göra ett eller
två par skor om året för Röda Armén.
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>