FÖRORD. Det kulturhistoriskt märkligaste Fredrika Runeberg har skrivit är hennes anteckningar om Runeberg, som oegentligt blivit kallade dagböcker eller dagboksanteckningar. Under de sista åren av Runebergs sjukdom började hon teckna upp sina minnen, särskilt sådant som rörde Runeberg och som hon ansåg »kunna förtjena ej glömmas». Efter hans död sysslade hon med att fullständiga sina anteckningar och ordna dem i tidsföljd. Hon levde bland sina minnen och det var ett sätt att förkorta tiden. Någon hade föreslagit henne att skriva en hel levnadsteckning över Runeberg. »Ack, huru önskade jag icke att äga förmåga till ett sådant verkl» skriver hon. »Men då jag väl inser huru detta öfvergår min stackars pennas krafter, så måste jag afstå ifrån att söka utföra det. Endast dessa mina anteckningar vill jag försöka fortsätta. Kanske de dock i en framtid kunna lemna någon liten upplysning i ett eller annat åtminstone ur Rbgs hvardagslif.» Mycket av värde har genom Fredrika Runebergs anteckningar bevarats för eftervärlden. Jämte J. E. Strömborgs dagböcker och anteckningar utgör de grunden för all runebergsforskning. J. E. Strömborg utnyttjade inte hennes anteckningar i den bemärkelse R. F. von Willebrand fattade det, om än han mången gång erhöll fakta och upplysningar ur dem. Fredrika Runeberg understryker flera gånger att hon anser det onödigt att anteckna sådant hon »har skäl att tro det Strömborg noggrant till dag och datum upptager.» Sålunda berättar hon inte mycket om Runebergs barndom. »Han talade sällan, ja nästan aldrig om sitt hem och de sina där», skriver hon. Inte heller berör hon hans pojkupptåg och skoläventyr. Hon har nämligen läst, berättar hon, den teckning Strömborg har gjort över den tiden och finner den »sann» och »upptagande det mesta af hvad jag skulle kunnat berätta.» »Så har jag i allmänhet i dessa anteckningar förbigått alt sådant som jag haft skäl tro att Strömborg skrifvit om...» Från fem årtionden ger hon oss närbilder av Runeberg som ingen annan kunnat ge som hon. Det första häftet handlar om åbo- och pargastiden samt promotionen 1827. I det andra