VIII berättar hon sina minnen om Runeberg under den tid de bodde i Helsingfors. Här ger hon också karakteristiker av vänkretsen i Lördagssällskapet. Det tredje och fjärde häftet berör tiden i Borgå. Allt som rör psalmbokskommitténs förslag till ändringar i Runebergs psalmbok går hon förbi, »men härom antager jag att Strömborg antecknat och ordat, då han bäst känner till och är hemmastadd i saken, såsom den der med vänlighet och hjelpsamhet biträdde Runeberg härvid.» Stundom rättar Fredrika Runeberg och gendriver oriktiga uppgifter om Runeberg som hon har mött i artiklar och tidningsuppsatser, där hon visserligen har funnit »ett och annat korn af sanning, men hvad der sällan och aldrig finnes är — Runeberg». Sig själv ställer hon helt i bakgrunden och då hon ibland måste nämna sig ursäktar hon sig med att man ju också stundom ställer en vanlig människa invid en pyramid för att riktigt klart kunna åskådliggöra pyramidens väldighet. »Det är de små dragen i hans lif som jag sökt teckna. I det stora har han sjelf bäst tecknat sig i sina skrifter. För att skildra de stora dragen hos honom skulle fordras en förmåga liknande hans egen och ack, till och med den ringa obetydliga förmåga jag möjligen kunnat förr disponera öfver, är hos den gamla öfver 70-åriga förbi.» Fredrika Runebergs anteckningar har visserligen i avskrift varit tillgängliga för forskningen i Runebergsarkivet i Borgå, men kan fortfarande ge viktiga upplysningar i detaljfrågor. Svenska Litteratursällskapet har för den skull önskat en efter strängt filologiska principer redigerad utgåva, om än läsbarheten för den större allmänheten därigenom har lidit. Manuskriptet utgöres av konceptpapper viket i kvartformat och hopsytt med vit sytråd till fyra skilda häften. De spröda, gulnade, delvis redan trasiga och rivna bladen är tättskrivna på bägge sidor med Fredrika Runebergs ställvis mycket svårdechiffrerade handstil. Marginalerna är ofta överlastade med tillägg liksom också de smala mellanrummen mellan raderna. Strykningar i texten förekommer ofta och stundom också omflyttningar av hela stycken. För att texten skall bli återgiven med så stor precision som möjligt ha följande principer blivit följda vid utgivningen. Det överstrukna har satts som fotnoter nere på sidan, medan Fredrika Runebergs tillägg har fogats in i texten inom parentes. Texten är bokstavstroget återgiven med karakteristiska egenheter och inkonsekvenser i stavningen, t.o.m. i bekanta namn som Schakespeare, Skott, La Martine, Hollberg, Wexell, Dietrickson m.fl. På ett par ställen har ett ord icke kunnat ty-