Man talade väl då ej mycket om nerver, men man dånade, man hade vapörer, och vid hvarje skarpare buller hörde det till saken att svimna. Detta roade gossen, och hans nöje var att häftigt hoppa till, komma saker att ramla eller dylikt och att då få se tanterna med ett »jag dånar» falla baklänges i soffan. Huruvida inbillning eller öfvertygelse att så borde ske, här spelade hufvudrollen, kunde Runeberg icke säga när han omtalade historien, men trodde dock icke att alt bestod i endast tillgjordhet. Den lille fostersonen skulle nu lära sig manér, sattes i dansskola och skulle der, till en början, lära sig att bocka. Sjelf berättade han att under de sex veckor han gick der, hade han ej lärt sig annat än ett siratligt sätt att bocka, men att då han efter slutad danskurs skulle utöfva den nya methoden, bådo honom fosterförälldrarna att för all del upphöra med den, och hellre återtaga sin gamla, föga sirliga knyck på hufvudet, hvilken länge, utan vidare bugning, fortfarande förblef hans sätt att hälsa. Värre var att det 1 icke ensamt var i afseende å sällskaps elegans som det ej tycktes vilja arta sig med gossen. Äfven läsningen gick trögt. Troligen var det af mina föräldrar som jag hörde, då de sednare med nöje omtalade det goda namn 2 Rbg hade om sig i Wasa skola att hans privata lärare i Uleåborg3 hade ansett honom trög, och ej velat fortsätta att undervisa honom, emedan gossen ej lärde sig något. Då han såväl tidigare i »Westmans mors» skola i Jakobstad, som alltid sednare hade beröm om sig i afseende å sina studier, (och i Wasa skola oftast ja jag skulle nästan tro genom alla klasser, satt som primus på klassen) torde väl antagligt vara att gossen genom de många 4 nya, för honom ovana fordringarna på helt andra egenskaper än hvad af en pojke fo[r]dras i skolkammarn, kände sig bortblandad från dessa. Efter återkomsten till det obemedlade hemmet måste han liksom (de af) Jakobstads öfriga gossar (hvilka skulle erhålla boklig undervisning) sändas till Wasa skola, emedan i Jakobstad 5 intet högre 6 läroverk fanns. Någonstädes, jag tror hos Dietrickson, säges att en gammal mamsell från hemstaden skulle som förstyre följt gossarne till Wasa, men så var icke förhållandet. På hvad fot deras hushållning der ställdes minnes jag väl ej rigtigt, men 1 äfven 2 han 3 sedermera vordne prosten Nordling i Gamla Carleby, 4 de 5 ingen 6 skola