tror att rum hyrdes, åtskilliga matvaror medsändes från hemmen, och den af dem så kallade »Gamla moster» förvaltade deras Ekonomi. 1 Om det raska, ja öfverdådiga pojklif i gossarnes vindskammare och utom den fördes, kunde jag väl äfven berätta åtskilligt, men utom det skäl jag redan nämnt till att afstå derifrån, återhålles jag ock af fruktan att då jag ville försöka att återberätta de äfventyr dem 2 Rbg gett lif och färg genom sina målande humoristiska berättelser, skulle 3 deras återgifvande förefalla så matt att de skulle hafva förlorat just det karakteristiska som gaf dem intresse. Jag fruktade att liksom så mången annan som skrifvit om sådana eller andra smådrag ur Runebergs lif, göra dem till något helt annat än hvad de, berättade af honom sjelf voro. 1 skulle som förstyre följt gossarne till Wasa, så var dock ej förhållandet. Men på hvad fot det var som deras hushållning i Wasa ställdes, mins jag ej precist, jag skulle tro att åt dem rum hyrdes, åtskilliga matvaror medsändes från hemmen, och den af dem så kallade »gamla Moster» förvaltade deras ekonomi. Om det raska, ja öfverdådiga pojklif, i gossarnes kammare fördes, hade väl äfven jag kunnat berätta åtskilligt, men utom det redan nämnda skälet att afstå derifrån, fruktar jag för att då jag skulle återberätta hvad jag hört honom så lifligt och humoristiskt målande berätta, historierna skulle icke allenast förlora den färg, som han gaf dem och som just utgjorde deras behag, utan ock dessutom att liksom mången annan som omberättat dessa eller andra drag ur Rbgs lif göra dem till något helt annat än de berättade af honom voro. Och hade äfven antecknat något af hvad jag derom hört, men då Strömborg i sin berättelse om Runebergs skoltid redan berört det mesta deraf så utesluter jag här alt hvad jag kunde om denna tid veta säga, så mycket mer som under min under sednare tider alt mer tilltagande svåra döfhet, jag nu på många år ej mera hört ock sålunda ej fått åter uppfriska minnet af dessa berättelser, hvarföre de ock hunnit bortblekna något hos mig. Jag tror till och med att Strömborg anfört »Gamla mosters» karakteristiska omdöme om Runeberg, hennes stora gunstling oaktadt alla de spratt han spelte henne, nemligen: »Nog har han vette’ fast han int vill bruk de’.» Runeberg ägde ännu på sednare tider en egen färdighet uti att med pekfingret knäppa bort små föremål, en färdighet den han uppöfvat bland annat med att mot gamla moster knäppa små pappersbollar och gumman syntes ofta i ansigtet fullsmetad med gråpappers lappar, för att dermed bota de åkommor hon ansåg sig hafva vållats af kulorna. Bland gamla mosters omsorger om sina gossar hade hon äfven den att för deras behof brygga ett godt skummande svagdricka och bland Runebergs pojkstreck var det när gumman kom från källarn med en nysstappad bräddfull skopa däraf, för att låta sina gossar taga en dryck innan de begåfvo sig i skolan, grep henne Rbg med båda händerna om lifvet bakifrån och springande sålunda framåt, tvangs gumman, som ej nändes låta den rara drycken spillas, att, balanserande sin skopa följa framför honom till skolan der man mest samlades omkring henne 2 han 3 jag återgifva dem