10 med högsta beundran, och för den lilla staden var och förblef poeten Choraeus en stjerna af första storleken, ja en verklig lifgifvande sol, och var ännu fortfarande i mitt föräldrahem i Åbo mycket högt uppburen och omtalad med ett intresse vida högre, än det man sednare ansett hans (poetiska) begåfning berättiga honom till. Att i någon mån till den 1 en del Jakobstadsbors åt poesi lutande stämning äfven en annan ung student bidrog, torde jag icke misstaga mig uti att antaga. Denne student var Fredrik Bergbom, då informator för min älste bror, äfven slägt med min mor, och sednare gift med min enda syster i hennes första gifte. Han var en icke så oäfven författare af isynnerhet skämtsamma tillfällighetsverser, blef primus vid Magister promotion, redigerade jemte Linsén Mnemosyne och blef slutligen Professor i filosofi. (Att min far ägde en icke alldeles obetydlig boksamling, innehållande utom en lång rad litterära tidskrifter, (journal för Litteratur m. fl.) en 2 nästan fullständig samling af d. v. svenske poeters arbeten, kunde väl ock bestyrka att ett litterärt intresse existerade på orten, åtminstone hos några af dess invånare, 3 och de vackra banden på hans böcker voro på visst sätt ett bevis på motsattsen. Jakobstads ende ovanligt skicklige bokbindare saknade nemligen till den grad arbete, att min far för att lemna honom sådant lät förse (nästan alla) sina böcker med band. Att ock de svenske skalderne voro föga kända på orten kan man väl sluta deraf att utom Choraeus, Rbg vid denna tid knappt kände någon annan än Franzén, hvars visor sjöngos mycket på denna tid äfven af Rbgs mor, som skall hafva haft god sångröst, och derföre 4 liksom ock för sitt vackra utseende komplimenterades med vers af Choraeus.) I den lilla staden lefdes ett nästan idylliskt, oskyldigt samlif, och många skämtsamma upptåg hvarvid verser från flere håll ej sparades, fortforo ännu sedan Choraeus var borta och äfven Bergbom lemnat orten. Choraeus var då, som sagt ännu, sedan år förgått efter hans vistelse der, ortens beundran, en slags myth kunde man nästan säga, och detta sken omgaf hans namn och hans dikt vid den tid då Runeberg började göra sina första försök. Han omtalade sjelf huru, då han redan var en lång rektorist och vid något tillfälle verser af honom lästes, en ung dame, gouvernant och mera beläst än vid denna tid bland fruntimmer var vanligt trodde sig 1 -na 2 i det närmaste 3 min far då tullförvaltare kan dock ej egentligen menas bland stadsboerna - 4 troligen