Hvar finns Frigga att med sitt exempel Stadga dygdens känsla i mitt bröst; Och att under vägen till dess tempel Ge en, ack! för mycket nödig tröst? Nej! kanske för alltid skapt att lida Här på jorden, sorgens dystra hamn Skall jag med otålighet förbida Hjertats slummer ner i grafvens famn. Dock hvad säger jag! kan ej den slöja Som i mörker insvept morgonen, Innan middagen fly bort och röja Solen med fördubblad pragt igen? Ja, hon skall än sällheten mig unna Hon som lif och känslor åt mig gett Att hon kan — hans under det förkunna Att hon vill — mitt hjerta säger det. Ömma Frigga så jag vill då hoppas Att förrän jag slutat mödans stig Se dig åter, se min lycka knoppas I den välkomstkyss du skänker mig. Studentexamen torde af Runeberg hafva tagits med heder, ehuru i följd af någon krånglighet å examinatorns sida, vitsordet enligt det ännu i behåll varande studentbrefvet dock endast blev »bonae speib». Men financerna voro klena. Det af anförvandter och vänner sammanskjutna kapitalet af 50 RI rik[s]gälds mynt hvarmed han hade begifvit sig till Åbo hade gått åt, endast 16 skillingar återstodo. Då fick han kondition. Minnes jag rätt så spenderades då den ensamma »plåtsedeln» till bakelse. Dock torde oro öfver små tillgångar icke hafva betydligt tyngt honom. Gerna önskade jag att kunna skildra hvilken plats poesi och intresset för den intogo i Åbo vid den tid då Runeberg som ung student ditkom, men fruktar utom min oförmåga dertill i öfrigt, äfven att vilseledas i mina minnen. Jag borde dock kunna redogöra för dessa förhållanden då 1 jag sjelf var af hela min själ fäst vid detta intresse, och då jag hade lyckan att genom det täta umgänge som ägde rum mellan mitt förälldrahem och min far- 1 dels