26 utbrast farbror: »har herr sektern varit landshöfding». Så fortgick samtalet under ständiga förvecklingar. Af oss som suto på trappan till nya byggningen visste väl ingen heller någon reda på att det var en beaktansvärd personlighet, som stod i samtal på gården, och när vi togo afsked, och de resande som hade samma väg som en del af sällskapet åtföljde oss, tilltalte Arnell mig, men äfven jag tror att jag nog kort svarade den fremmande svenske sektern, som jag tyckte uppträdde väl anspråksfullt och ogeneradt. När gästerne hade gått och 1 Lagus blifvit i tillfälle att ändtligen göra misstaget klart för Farbror, hade 2 denne helt ifrigt utbrustit: »hvarföre sade du det då icke förr»? En annan gång var jag utsatt för samma omöjlighet att få farbror att begripa det han missförstått en sak. Det var en af de unga fruarnas namnsdag 3 och jag hade på skämt målat en grann namnsdags gratulation, sådan som af allmogen brukas, och derinom skrifvit några verser af Öhlensläger, en halfstållig skollärares gratulation till gårdsfröken och börjande med: den nådiga, den dådiga o. s. v. Faster lemnade plakatet åt Farbror, sägande att det var från mig, och i all min förtviflan lyckades det mig omöjligt att göra klart för honom att verserna icke voro af mig och det hela endast ett skämt, utan han läste dem med ett vänligt öfverseende, »ja, nog är det ju bra», rädd att såra mig. Och dermed förblef det, oagtadt all min nöd, och faster i gungstolen skrattade af hjertans grund — Runeberg stod ett stycke ifrån och såg med skälmaktigt leende på mitt bekymmer. Då Erkebiskop Tengström räknas ibland vårt lands minnesvärde män vill jag ännu 4 orda litet om denne min af mig så högt älskade Farbroder. Ehuru icke stor till vext förde han sig med en värdighet som imponerade, ehuru den föreföll behaglig äfven då han uppträdde vid publika tillfällen. Hans röst var ovanligt klangfull, och ljöd fullt genom hvalfven i Åbo domkyrka, då han talade der, ända i yttersta vinklar och vrår. I sällskapslifvet var hans sätt 5 fullt af vänlighet och behag, ett återsken från den gustavianska tiden, då han varit privatlärare i ett af de förnämligare husen i Stockholm, på en tid då en ung begåfvad litteratör var väl upptagen och ansedd äfven i de högsta sällskapskretsar, och då han till och med kom att hos Kellgren träffa Gustaf den 3dje sjelf, då denne i nattrock besökte sin favoriserade handsekter. farbror gubben -ar måste jag behagligt fint ett t b