30 En liten tilldragelse under den vinter Rbg vistades i Pargas, må 1 ock antecknas, såsom betecknande för finanserna. Ungdomen från Pargas och några från Åbo hade samlats på Hennula, tillhörigt en enkefru af slägten och gästerna hörde alla till våra närmaste bekanta. I denna krets hände någon gång att äfven fruntimmer på skämt 2 bjödo upp till dans, och ett par af de 3 närmast bekanta herrarne hvilka förr icke dansat, kommo sig sålunda dertill och funno sig sedan roade af att fortfara, då de en gång brutit isen. Runeberg 4 brukade icke dansa och hade som jag tror knappt försökt konsten sen sin misslyckade dansskola. Nu hoppades man kanske att ock vinna honom för dansen, altnog, man bad mig att bjuda upp honom. Detta var ett svårt uppdrag då jag var medveten om att han för mig icke ägde lika litet intresse som de öfrige ungherrarne, och detta gjorde det för mig orimligt att bjuda upp honom. Nekade jag att fullgöra uppdraget, så vore åter detta att röja mig, ty att man skulle gissa skälet till min vägran var gifvet. Efter ett ögonblicks besinnande syntes mig derföre bäst att under skämt foga mig i uppmaningen och att med en siratlig nigning uppbjuda 6 »Cousin Runeberg», som jag enligt tidens sed benämnde honom, men — han gaf mig afslag! 7 En stund derefter uppbjöd honom en ung, glad enka, doter i huset, och nu gick han med i dansen. Så mycket kände jag honom redan då att jag såg att han var ond, fast ingen annan märkte det. Sednare bjöd han upp mig, och vi dansade en dans tillsammans. Först en tid derefter berättade han mig huru ond han varit öfver att man varit nog ogrannlaga för att vilja tvinga honom att dansa, då man ju bordt märka att han ej ville det, att han redan varit ledsen af att han gissat huru man tvungit mig till att bjuda upp honom, och huru han slutligen ansett sig ej kunna fortfara i sin vägran då husets dotter uppbjudit honom. Skälet till hans motvilja emot att deltaga i dansen var att hans stöflor voro mera tarfliga än att han ville exponera dem i dansen. Att Runeberg under sina studentår icke var någon bokmal, jag ; någon gång beka har icke dansatt åter 6 honom 7 Så mycket kände jag honom redan då att jag såg, hvad ingen annan märkte, att han var ond. En stund derefter uppbjöds han åter af en glad ung enka Först sedan Först sedan någon tid dotter i huset, och nu gick han med i dansen. o.