39 just oföränderlig. Nervander brukade tala om 1 Runebergs Nordanbrud, hans östan och sunnanbrud (förutom första barndomsflamman och en och annan dessutom, rädes jag). Fredrika, nordanbruden, var glömd för östanbruden Mari, och nu ägde äfven hon ej mera qvar sin plats i hans hjärta, dock ansåg han sig af sin heder bunden att icke rygga. De strider och sorger som häraf vållades, och huru ändå slutligt detta band löstes, vill jag icke göra reda för, altnog, den 19 dec. 1828 förlofvade han sig med mig. 2 Orimlig och oresonlig öfver att någon annan skulle ha något att bestämma öfver hans fästmö, eller att hon sysselsatte sig med andra gäster i huset, deribland t. ex. resande anförvandter, var Rbg ofta mulen och rätt krånglig under den tid af öfver två år vi voro förlofvade (och dolde i intet afseende sina fo[r]dringar 3 af en hustru. En gång då vi stodo i ett rum med gula väggar, sade han t. ex. »Att en hustru jakar och medger hvad mannen säger, det är 4 en obetydlighet, men hon skall tycka som han. Säger han att den der gula väggen är svart, så vill det säga intet, om hon blott medger, att den så är, utan hon skall sjelf tycka att den verkligen är svart.» Besynnerligt nog blir ock småningom förhållandet nästan sådant, alt mer ju längre man lefver tillsammans, ehuru jag då ännu icke förstod att så kunde ske.) Den 23 januari 1831 stod vårt bröllop, der enligt Rbgs önskan det minsta möjliga antal gäster 5 bjödos, endast sju fruntimmer; men då af Rbgs vänner de närmaste tillsades, så blef dock antalet herrar omkring tjugu och blefvo vi vigda i öfra våningen af 6 den gård vid manegegatan, som nu bär N:o 7 och hvars öfra våning då beboddes ena hälften af min mor, andra hälften af min syster, numera också hon blifven enka. Då jag ansett mig icke böra lemna alldeles ovidrörd[t] 7 det 8 skifte af Runebergs lif då han förlofvade och gifte sig, så vill jag 1 hans 2 »Det visste jag väl att så skulle gå att Runeberg skulle fastna för dig, der i Pargas» sade Nervander sednare. »Huru så», menade jag, »till vårt dagliga umgänge der, hörde ju utom mig, tre andra unga flickor, deraf en ganska vacker.»»Åh jo» svarade Nervander, »Rbg hade redan varit så många gånger kär, att jag nog visste det han ej skulle fästa sig vid en vanlig flicka.» Vid komplimenter af barndomslekkamraten Nervander var jag als ej van, tog också denna, i sanning altför stora, artighet icke som en sådan, utan grubblade mycket öfver huru underlig jag månde vara, efter jag vore olik andra. — Då detta kan se ut som skryt har jag öfverkorsat det. 3 med afseende 4 intet 5 voro inbjudna 6 gården 7 tiden 8 tid