40 ock meddela en eller annan af de skämtverser dem han denna tid skref åt mig, emedan också de äro 1 karakteristiska för honom. (Nedanstående verser åtföljde en liten gåfva inlaggd i ett kålhufvud som atrapp.) Tre gånger, ifall jag rätt mins, mig händt Att jag ernat att döda mig ren som student, Men dessa tre gånger dem låter jag fara Emedan det skedde af öfvermod bara, Berättande blott hur, fast kufvad och spak Jag sedan har grubblat på samma sak. Nu skulle för graden jag börja tentera Då grep mig en lust att ej lefva mera Jag tänkte mig skjuta i ro och frid Men nej, det tenterandet gaf mig ej tid. Jag fick min examen med prut och möda Nu, tänkte jag, skall jag ej mera blöda. Men lång var ej glädjen förrn ödet kom Och stötte min sköna föresats om. Dock måste jag hålla mitt ord i ära Och hvarken mig skjuta, ej heller mig skära Och så fick jag fundera på sättet att dö Tills jag tog det beslutet att hoppa i sjö. Jag gick för att dränka mig ren till stranden Då flög mig en underlig skrupel i anden Jag ville ej blifva åt fiskarne mat Emedan det rimmar på kandidat. Jag svor att ej mera i verlden tänka På skjuta, på skära, eller på dränka. Men då blef det att söka ett annat moyeng Att bli qvitt ifrån lifvets buller och fläng. Då tog jag mig före att svälta ihjäl mig Det rådet behagade synnerligt väl mig, Och som saken jag dref med rim och reson Var jag redan på vinsten — då kom promotion. Jag skulle som andra och få mig min lager Då skämdes jag komma så svulten och mager Begynte derföre att äta igen Och döden begaf sig för den och den. Jag svor att oaktadt all lifvets sälta Mig ej skjuta, ej skära, ej dränka, ej svälta Men kunde jag blifva på annat sätt frälst Så vore jag färdig hvad dag som helst. 2 för honom.