58 dock efter ett år. Detta år var ock genom hvarjehanda tillstötande omständigheter 1 mindre trefligt hvilket dock icke vållades af gossarne. 2 Den 19 Januari 1835 3 föddes vår äldste son Ludvig Mikael och nära två år derefter, den 6 december 1836 Lorenzo. Attjag nu 4 mera sällan, och det blott5 sent om aftnarna kunde finna ledighet att vara med om »Kronhagens» qvällar förstås af sig sjelf, likväl hägrar ännu för mitt minne ett sken 6 från dem, sådant att jag har alt skäl att anse dem hafva fortgått lika ljusa och rika som förr. Fremmande personer hvilka stundom tillfälligtvis någon afton deltog i dessa samqväm, yttrade vanligen förvåning öfver att hafva träffat på ett sällskapslif, sådant som detta. Att Runeberg, 7 ehuru ett af de mest gifvande och mest lifvande elementen i detta 8 sällskapslif af intelligens ungdom och eld, likväl äfven sjelf deraf emottog mycket, är väl fullkomligt säkert. Också hade nu hans skygghet 9 som i synnerhet i större sällskap förr så besvärade honom, 10 fullkomligt gifvit vika, och han framstod som den glade 11 älskvärde sällskapsman som han sedan fortfor att vara. Att Runeberg under dessa år var som författare mera produktiv 12 än under någon annan tid af sitt lif, kan väl ock till någon del tillskrifvas det lifvande umgänget, hvilket gaf ständiga väckelser. Ehuru som sagt, numera icke ansatt af sin fordna blyghet, var dock Runeberg vanligast besvärad af13 att bivista större bjudningar och isynnerhet i fremmande eller förnämare hus. När en bjudning meddelades honom svarade han oftast jakande, 14 och beklagade sig sedan för mig och bad mig hjelpa honom att hitta på en förevändning att sända återbud. Det uppdraget var mig 15 svårt att fullgöra, och jag erinrade honom om huru mycket lättare det varit om han genast gifvit afslag. Men i hans natur 1 icke rätt trefligt, som 2 mindre trefligt 3 I början 4 mera endast 5 helt 6 af ljus 7 sjelf 8 lif af 9 i synner 11 obesvärade 12 som författare 13 fremmande större bjud 14 såsom han ock i allmänhet äfven i mycket annat, 15 mycket