59 låg äfven i många andra förhållanden, en håg att bifalla, 1 och då 2 sedan saken ej kunde gå i verkställighet, fick jag väl ock stundom 3 hålla till godo med att 4 af andra anses hafva motverkat åtskilligt, der jag alldeles icke haft någon del i underlåtenheten. Vid bjudning till middagsmåltid hos Geheimerådet (?) Wallén, hade Runeberg dock åt budet genast föreburit sig vara förut bortbjuden, men nu gick ej bättre än att Wallén hade frågat af Backman, som då var eller åtminstone förut varit lärare i huset, hvart Rbg kunde varit bjuden. Backman hade skrattande svarat att han kände Rbg altför väl, för att icke veta att detta vore en förevändning. Skulle Rbg varit bjuden någonstädes, 5 mente Backman, så skulle också han säkert varit medbjuden. Sjelf berättade han sedan för oss 6 hvad han svarat Wallén. Icke kan man just påstå att det rent praktiska lifvet var starkt representeradt ibland de unge7 de fleste några och tjugu årige männen i vår krets, ehuru visserligen ej heller alldeles borta. Med det praktiska befattade sig Rbg icke, och gerna sökte jag ställa så att han derifrån var befriad. Sjelf kunde han skämta deröfver, såsom när engång flyttning till ett eget hem skulle ske, och Rbg, som han vid slika tillfällen brukade, om morgonen rymde hus, och han bad mig icke glömma att qvarhålla en soffa för honom att flyttas på när han skulle hemkomma för att låta så ske. Också skämtades ofta eljest öfver Herrarnes »slarfveri» som de sjelfva benämnde det, och Nervander sjöng åt Runeberg om: »En svåger slarf och sjelf en slarf och slarfvar till bekanta o. s. v. och Runeberg indelade slarfvarne i tre grader, neml. vanliga slarfvar, ordentliga slarfvar och oordentliga sådana. De vanliga slarfvarne voro sådana som något så när (ehuru ej rätt) passade på tid, de ordentliga de som kommo alt för tidigt och de oordentliga de som kommo för sent till, när något skulle uträttas. Som litet prof af det myckna skämt och versmakeri som i vår krets bedrefs, vill jag här 8 lemna några droppar af alt som då regnade ner. Några små förklaringar nödgas jag ock anföra öfver ett och annat som eljest vore obegripligt, men mången anspelning 1 den han sedan icke insåg att han hvilket, 2 de 3 fick 4 hafva 5 så 6 sitt 7 med 8 afskrifva