70 Vintern tågar Öfver gränsen Och qvarter begär. »Qvinnal» frågar Excellensen Bister sur och tvärl! »Är ditt sinne Ledigt inne Jag vill gästa der.» »Stränge herre »Nej dess värre Det vill ej gå ann.» »Hör man bara! Hvem må vara Inne der min sann? Vårn kanhända? Nej min slända Och min gode man! Då tittar sjelf gubben ur hjertat ut: »Jag, herre, bor qvar der jag bott förut.» Så stänger han dörren, och vintern på slute Får trifvas och hålla till godo der-ute. Men hur han må klippa, sköfla och slå Så slipper han icke i hjertat ändå. Men efter min vers är så lång och smal Så måste jag hålla ett eftertal. För det första den hade väl kortare blifvit Om för annan betalning än kyssar jag skrifvit Men när Fiken loft kyssar för hvarje rad (osannti!) Så täcks jag ej skrifva på mindre än blad Men om någon vill versernas magerhet klandra Så svarar jag endast att för det andra De kunnat väl fetare blifva också Om de fetare far haft att brås uppå. För det tredje och sista jag för dig till minnes Om bland friareskaran den bäste som finnes Du ej kunde dig välja till hjertevakt snart; Ty vintern han nalkas och det med fart, Och nu att din födelsedag blott fira Vi velat dig denna äreport vira Men när fästeman kommer så skynda vi förr Och ställa den upp i ditt hjertas dörr.