71 Följande julklappsvers torde vara af Runeberg, ehuru det ickeär fullt säkert. På en penntorkare i form af en fjäril. Arme fjäril, med bläck skall du mättas och icke med nektar Vestan ej smeker dig här, pennan man torkar på dig. O ditt öde, så grymt det än är, det deltes dock ofta Af hvad skönast vi drömt, af hvad vi herrligast tänkt Äfven detta var rent, var fritt som en fjäril, men hastigt Låg det söladt af bläck, fånget i papperets famn. — Af de verser jag här hade intagit hafva nu endel blifvit utvalda och införda i Efterlemnade skrifter. Att Rbg redigerade H.fors Morgonblad, gaf honom ock tillfälle till allehanda skämtsamma upptåg. Så t. ex. hade Ahlstubbe efter ett besök på Paso skrifvit några ömma afskedsverser till sin fordna flamma, troligen väl med afsigt att hon skulle fatta deras andemening ehuru han tecknat derunder endast bb. Full af spjufveri lät Rbg i ett exemplar ändra signaturen om jag rätt minnes till Alst. bb. mycket solklart för en hvar hvem det betecknade, och detta ex. lemnades som dagens blad åt Stubben. Utom sig, ja helt förtviflad kom Stubben för att, nu på allvare ond, förebrå Runeberg en sådan brist på grannlagenhet. — Naturligtvis ej anande att det var endast i hans exemplar som utbyte skedt. »Den siste Kandidanden» skrefs då Cygnaeus tagit Kandidatexamen. Han blef visserligen litet mörk och mystisk och rynkade ögonbrynen åt Rbg då han sett dem publicerade i morgonbladet, men var snart försonad ändå. Backman vistades i Petersburg, hade varit sjuk, men var bättre. Rbg skref: »vid underrättelsen om C. Backmans död» och införde i 1 tvenne exemplar af bladet, 2 hvaraf ett tillsändes Backman. Emellertid hade denne åter insjuknat och låg illa sjuk när verserna framkommo, så att skämtet hart nära fått en sorglig sanning. Emellertid tillfrisknade han och medtog verserna på en middagsbjudning till prosten Ehrström, hvilken på Backmans anmodan började uppläsa dem för sällskapet, utan att ana annat än att ett rykte om Backmans död verkeligen nått Rbg och kommit honom att egna ett sorgeqväde åt sin bortgångne vän. 3 Ehrströms häpenhet och förvåning, alt mer i stigande alt som han läste, skall hafva varit ytterst komisk, innan han fann att hela versen var ett odygdsmakeri. 4 1 bladet 2 hvilket 3 Hans 1 Tyvärr äger jag ej dessa verser. Om jag möjligen lyckas få dem, som jag nästan hoppas, vill jag låta äfven dem få en plats här. Dessa verser komma att ingå i det tillernade häftet.