75 rummet gick förbi mig, 1 antog han en min af harm och föragt 2 i det han sade: »Rebells hustru». »Rebell sjelf, är det bättre», svarade jag skrattande, men saken var minsann ej att skratta åt. När 3 till saken hörande papper förelades Kejsar Nikolai, hade han i högsta vredesmode derpå tecknat sitt höga beslut att samtlige de anklagade skulle tagas till soldater! General Gouvernör Zakreffsky, i allmänhet icke älskad i Finland, hade dock nu tagit sig saken an, och med djerfhet och nit kastat sig emot den kejserlige domen. Ifrigt framställande huru en sådan dom vore alldeles stridande mot Finlands lagar, lyckades han att afvärja det hotande slaget. Det drog dock länge ut innan slutligen, jemte hårda uttalanden och förebråelser följde det afgörande, att hans majestät af gunst och nåde ville för denna gång låta nåd gå för rätt och benåda de brottslige ehuru de gjort sig förtjente af att hårdt straffas. Den rysliga fara som sväfvat öfver dem, anade vi dock lyckligtvis icke, innan den redan var förbi. Hvad jag här ofvan försummat att nämna är att den unge man som hade föreslagit den beryktade skålen, då han fann sig icke nämnd bland de anklagade, ville sjelf angifva sig för att dela deras öde. Med mycken svårighet lyckades det dock kamraterna att afvärja denna angifvelse som skulle gjort honom olycklig, utan att i minsta mån hjelpa dem. I Östra Finland har Gabriel Lagus börjat en serie uppsattser om Runeberg. I somt synes han mig hafva rätt uppfattat honom, i annat åter als icke. Sålunda omtalar han huru Runeberg skulle hafva kastat Sv. Akademins lilla medalj den han erhöll för Grafven i Perho, emot kakelugnen i harm öfver att hafva 4 erhållit endast den mindre. Den lilla tilldragelsen minnes jag mycket väl. Vi suto just i Rbgs lilla kammare 5 der vi då bodde i den gård vid Mariegatan som nu bär nummern 19. Att inom Akademien röster uttalat sig för att Rbg borde få den större medaljen kände vi 6 (Om än ej just smickrad af att hafva erhållit mindre priset, så visade han visserligen icke heller någon harm eller vrede deröfver) och vållade sådant icke kastet. Det var ett yttrande af öfverdåd för ögonblicket, blandadt möjligen med litet ringskattande af såväl sjelfva Akademien, som isynnerhet af dess mindre pris, ett pojkaktigt tag, som väl kanske jag för min del ansåg nog mycket sidvördande, ehuru Rbg hade redan yttrat att penningen skulle 1 sade han med 2 och sade 3 rapporten med öfriga 4 fått emotta 5 i N:o 19 6 Någon egentlig harm eller vrede öfver att ha fått det andra priset, utvisade han icke. ;