81 Eget förefaller verkligen att man alltid söker finna en författares 1 så äfven Runebergs frändskap med förhållanden dem han tecknar. Mera enkelt än att uppsöka alla dessa frändskaper, synes ju helt enkelt vara att antaga, såsom ock var verkliga förhållandet, att Runeberg var i hög grad objektiv, och ingalunda behöfde till tecknande af den ene eller andre personligheten nödvändigt taga bitar ur sin egen personlighet till modell. Ett litet exempel härå är t. ex. beskrifningen på Sandels frukost i Pardala by. Någon hade just förut berättat ett par anekdoter om Sandels svaghet för god välfägnad, och när Rbg hade skrifvit början af sitt stycke visade han mig det och sade skrattande: »ser du der fick Sandels för sin gourmandis». Emellertid har man någonstädes sett påstås att Runeberg vore altför svag för god mat, såsom syntes af beskrifningen på Sandels frukost o. s. v. (Här må äfven nämnas att Runeberg i afseende å sitt bord var långt ifrån att 2 vilja hafva öfverflöd. Deremot var han noggrann om att alt skulle vara anrättadt precist så som han tyckte om t. ex. hvarken mer eller mindre salt eller sött, mer eller mindre kokt eller stekt o. s. v. stundom ej så lätt att träffa då hans smak, liksom de flestes, mycket berodde af hans befinnande för tillfället.) I samma anda är ock många af de anmärkningar som gjorts mot Runebergs psalmer. Runeberg sjelf var, enligt en del anmärkares åsigt icke den ortodoxe personlighet som kunde skrifva 3 psalmer hvilka skulle tillfredsställa de verkligt renlärige. Och så sökte man, och så letade man, och så anade man en dold okristlighet under orden, och så 4 föreslog man ett ock i st. för ett eller, och andra dylika ändringar för att dock helst något »förbättra». Någon frågade en gång af Runeberg huru det hade varit honom möjligt att med sådan enkelhet och sanning framställa 5 förhållandet uti en psalm, jag mins ej hvilken. Han svarade: »åh jag tänkte mig bara huru en beskedlig gammal enfaldig gumma skulle tänka.» 6 Men besynnerlig är verkligen den tanke att författaren sjelf nödvändigt måste vara den person som talar i ett verk, så här i en psalm. Måste man då, t. ex., nödvändigt sjelf hafva varit en brottsling, en dödsfånge, för att kunna skrifva en psalm lämplig för en sådan, en konung för att känna vad denne tänker o. s. vidare i oändlighet? 7 Runeberg hörde med intresse sig föreläsas ur Biografiskt 1 och 2 älska sätta värde 3 renlärige 4 satte 5 åsigten 6 Och så 7 Hvad