1832 utgaf Runeberg Elgskyttarne. 1 Redan 1826 hade han börjat dem 2 Sjelf har [han] uppgifvit att alt skulle skedt 3 redan då, eljest skulle det kunnat synas mindre troligt af den anledning att han 4 hade sysselsatt sig med ett episkt poem »vargen», som ock behandlar en jaktfärd och sednare som redan är nämndt, med ett annat, oafslutadt, benämndt, »midsommar 5 festen» (båda vida underlägsna Elgskyttarne.) Att han i Pargas skulle hafva skrifvit tvenne sånger till Elgskyttarne, dem han sednare ansett underhaltiga och väl icke förstört, men ej heller tagit vara på, 6 skall han sjelf hafva yttrat enligt Lektor Strömborgs uppgift. Dunkelt föresväfvar mig ock som om jag, då jag läste det fullbordade stycket, skulle frågat hvart ett eller annat, som jag förut läst, hade tagit vägen, och att Rbg då svarat att han utelemnat åtskilliga obehöfliga utvexter. Af Wilhelm Lagus hörde jag nu sednare en annan uppgift om Elgskyttarne, men måste antaga att något misstag härvid ägt rum. Härmed förhöll sig sålunda. Då koleran hösten 1831 utbröt i Helsingfors bebodde min mor, syster Carolina hos hvilken äfven bror Fredrik hade sin bostad, och vi, Rbg och jag, trenne skilda lokaler, men alla i snickar Örnbergs gård i Kronhagen. Med häpnad hörde vi att huset nästintill nu inreddes till Koleralazarett. Då emellertid professor W. Lagus (fadren) jemte famille qvarstadnade i Pargas der de tillbragt sommaren, så begärtes och erhölls tillstånd att flytta in i deras toma stående rum vid trekantiga torget. För att begagna så få af de oss sålunda anförtrodda rummen som möjligt var, bebodde Rbg och jag endast ett rum gemensamt. Nästan alla till våra hushåll hörande personer hade vid denna tid angripits af frossa, så ock Runeberg. Han hade ganska allversamma frossanfall, men måste efter den tidens regime uthärda med sju sådana, innan med Kina ? sjukdomen fick motas. Under och mellan paroxysmerna författade han dock »Grafven i Perho», dikterande för mig, som vers för vers nedskref, efter hand som han gjorde dem färdiga. Detta som behöfligt företal till hvad W. Lagus berättade. Han sade nemligen, att Runeberg en gång många år sednare för honom och flere andra herrar i samma lilla kammare, skall hafva berättat huruledes han, då han bodde der, skulle en dag hafva sutit framför brasan och läst fyra sånger af Elgskyttarne, hvilka han då haft färdiga, funnit sig obelåten med dem, kastat 1 Att 2 åtminstone redan i Pargas är säkert. Någon 3 redan förut, hvilket dock 4 redan då 5 -qvällen». 6 hade 7 fick