92 någon strid borde vara emellan modersmålen. Ja, man tänkte så föga härpå att på boktitt1 elblad ofta 2 trycktes orden »Finskt original», på helt svenska böcker antydande dermed att boken vore skrifven i Finland, på hvilkendera språket kom ej i fråga. Sjelf var Runeberg icke 3 rätt mäktig Finska språket. Redde sig 4 någorlunda i dagligt tal, men sämre att läsa det. De öfversättningar från Kalevala dem han gjorde, tillkommo sålunda att doktor Keckman gaf honom ordagrannt besked om de finska ordens betydelse, och derefter gjorde Runeberg sin öfversättning. En dag då Keckman infann sig för att 5 vidtaga med det gemensamma arbetet, fann han Runeberg sofvande på sin soffa. Keckman, lugn och tranquil som alltid, satte sig ned i en länstol för att afvakta Runebergs uppvaknande, men litet fallen för sömnsjuka som Keckman sades vara, insomnade äfven han. 6 Runeberg sade sedan sig engång hafva öppnat ögonen och sett en sofvande bredvid sig, men vände sig på andra sidan och insomnade åter efter att hafva tänkt: »vare det hvem det vill, han må sofva». Huru länge de sålunda sofvande höllo hvarann sällskap, vet jag icke. Sjelf obeslutsam huruvida han 7 borde söka den lediga lektorsplatsen i latinet vid gymnasium i Borgå, torde detta väl knappt hafva skedt om icke någon af hans vänner, hvem minnes jag icke, skulle hafva ordnadt hvad till saken hörde. Att han dock verkligen sjelf ansökt tjensten och icke som man uppgifvit, någon annan skulle helt och hållet ansökt den för honom, synes af ett konsept till ansökningen, skrifvit med Rbgs handstil, hvilken befinnes ibland hans papper. Mången beklagade då att han skulle lemna det rörligare lifvet i Helsingfors, för att, som man sade, stelna bort i en gammal småstads af den yttre verlden föga berörda lif. Men så blef ju dock icke fallet, och i sjelfva verket var det ej heller skäl att frukta sådant. Runeberg behöfde förunderligt litet af yttre inflytanden. Han var, som Nervander engång yttrade, likt spindeln som spinner alt ur sig sjelf. Naturligtvis både behöfde han den yttre verlden och intresserade sig för tilldragelserna der, men den kom till honom i skepnad af de unge som ofta besökte honom der, eller omgaf honom s då han på resor till Helsingfors, der vistades i de unges lag. Han »åt» då ungdom som han någon- 4 temmeligen 5 börja 6 Huru länge de 7 då 8 på