91 att icke lika väl kunna 1 sina båda modersmål, och båda språken voro den tiden oss lika kära. 2 Äfven på svenskt språk producerades i Finland icke mycket på denna tid. Några unge män, bland dem Runeberg, ansågo att ett sällskap bildadt för att befrämja vårt lands litteratur, kunde verka något till dess höjande. Föga ordades om hvilketdera språket skulle företrädesvis omhuldas, båda modersmålen lågo en hvar lika nära om hjertat. Altnog, till främjande af de litterära sträfvandena i Finland stiftades då Finska litteratur sällskapet, icke uteslutande till främjande af finskt språk (ehuru det finska språket såsom föga odladt och ägande en ringa litteratur, 3 och således behöfvande mera understödjas väl ock skulle mera tillgodoses 4) ; För att vara fullkomligt säker om att icke härutinnan misstaga mig, frågade jag härom Runeberg sedan jag nedskrifvit dessa rader, och äfven han sade att förhållandet varit alldeles sådant. Genom uppdagandet af Kalevala och Kanteletar hände sig att sällskapets verksamhet kom att af dessa stora företeelser upptagas så nästan fullständigt, att knappt tillfälle att verka för annat till en början återstod, och den svenska talande Finnen gladdes lika som den finskspråkige öfver dessa skatter. De voro våra, de tillhörde vårt folk, det var det stora arf våra förfäder efterlemnat åt oss, ingen tänkte sig det annorlunda och ingen knotade öfver att sällskapets verksamhet sålunda helt upptogs af finskspråkiga saker. Småningom blef sällskapet ett sådant för finska språkets litteratur, ja till dels t. o. m. fiendtligt mot det svenska, men sådan var från början icke meningen. Att tidskriften Suomi utgafs på svenska är ock betecknal[n]de för den åsigt som ledde5 åtminstone de fleste af stiftarene. Att tonen i stadgarne lär vara nog fennomansk torde uppkommit af deras författares enskildta åsigter. Att det nyss stiftade sällskapet benämndes Finska Litteratur sällskapet var sjelffallet då 6 Finskt ingalunda var liktydigt med finskspråkigt som man nu vill uttyda ordet. Mycket från denna tid bör läsas med inseende af huru man då såg förhållandena för att nu rätt fattas. När man t. ex. ordade om Finska språkets rätt, betydde det endast dess rätt till odling och fullt användande af dem för hvilka det var i trängre mening moders- mål icke att dess rätt vore att herrska öfver det svenska eller att 5; 1 Handet baaa 2 Det finska språket, nästan oodladt och med ringa litteratur behöfde ännu mer än det svenska att ansas och vårdas, men 3 såsom 4, men äfven på svenskt 5 stif 6 med