97 En af Runebergs fordne lärjungar frågade mig hvad mig syntes om Nordensk[i]ölds karakteristik af Rbg i N:skölds biografi. Mig syntes visserligen som om jag ej rätt kände igen Rbg deri, men då jag af hans verksamhet som gymnasii lärare icke känt något närmare, emedan han derom åt mig föga meddelade, så kan jag, hvad den angår, endast dömma efter hvad jag kan sluta till af hans sätt att tänka och hans karakter i öfrigt. De 1 tidigare åren då han verkade som lärare vid gymnasium stördes hans lugn ofta af oroligheter bland gymnasii ungdomen, och ej minst under de år han fungerade som läroverkets rektor. Af alt detta hade jag dock föga reda på det mesta, men dock nog för att se huru störande det inverkade på honom. Så mycket visste och minnes jag dock att han alldeles icke var den som gillade slapphet i afseende å ynglingarnes förseelser, och alra minst då sådana voro utbrott af råhet som ju det af Nordensköld omtalade stojet vid ett bröllop måste anses vara, och hvilket ju till och med, enligt hvad som synes af (befintliga) anteckningar af Rbg i saken, t. o. m. utbröt i handgripligheter. Motsägelse, att ej ens tala om motsägelse 2 i förening med trots, försatte honom 3 alltid i vrede, och vid tiden för det omnämnda gymnasist oväsendet såg jag nog äfven att han ofta var uppretad. Att något var å färde kände jag derför i luften, hörde väl kanske möjligen ock något af det allmänna pratet om saken. Någongång, om vid detta eller något annat tillfälle minnes jag icke, hörde jag ock Runeberg roa sig åt att alla trodde honom höra till dem som förordade strafflöshet för ungdomen, då tvertom just han alltid var den som yrkade på allvar och stränghet. Och med min kännedom af Runebergs åsigter, hans fo[r]dran af sträng lydnad och hans sed att icke tåla inkast, så anser jag mig fullt säker om att stränghet härvidlag fullt öfverensstämde med hans vilja och åsigter, ehuru vanligen hans sätt att vara, kom folk att tro motsattsen. Huruvida han skulle gått in på att bruka rottingen, så framt han ej varit sjelf uppretad, kan jag ej bestämdt föreställa mig, men åtminstone som ung informator grep handen nog lätt till linealen, hvarföre ock »stora Janne» ej nog kunde jubilera, när det hände att linealen brast vid en slik manöver rigtad mot hans nacke. Att aga sedan vreden kallnat eller utan att han var ond, gick han icke in på, deraf såg jag exempel med våra egna barn, ehuru han då för tiden, mera än jag, trodde på risets saliggörande förmåga. Blifven äldre öfvergick han alt mer från den gamla pedagogiska åsigten i detta afseende. : 1 första 2 eller trots 3 i häftig