113 Innan Runeberg utgaf Fänrik Stål, 1 första häftet, hade han visserligen haft i sinnet att ännu 2 skrifva några flere stycken till samlingens andra häfte, ehuru det icke kom att ske. Engång sade han sig erna skrifva »en fänrik» som skulle gå på melodin till Yankee doodle, och då jag alldrig hade lyckats att få höra denna sång, så sjöng han 3 melodin nära mina då redan skrala öron och sade att deri skulle uppträda amerikanare. Huruvida han äfven nämnde någon finne såsom tillhörande stycket minnes jag icke. Ibland Runebergs papper hafva vi icke funnit flere spår till utförande af denna tanke, än följande, troligen dertill ernade rader: »Höj ditt stjernbaner mot skyn och svärma öfver hafven Var den unga verlden du, den gamla är begrafven — En annan bit, troligen ock hörande till någon tillernad »fänrik», ehuruväl förmodligen ej till den amerikanska (då versslaget ej är detsamma) fanns ock ibland papperen. Den lydde;: Matrosen Neck. Han rasat altsen sista slag ————— trakt, Han hade rasat natt och dag Ombord på Kungens jakt. Hans panna fått i striden bräck Han sutit bunden under däck I våldsam feberyra Matrosen, gamle Neck. I storm, i lugn, på sjö, i hamn Altsen sitt sår han fått Han tyckt sig ropas, hört sitt namn Kommando, kamp och skott, Och ryckt på sina fjettrar då Och styfvat skot och mannat rå. 1 andra 2 tillfoga några stycken, men 3 den