115 O. Som klangen, dyre, af din egen röst. A. Från hvilka verldar, rymder, himlar, kommer den. O. Ifrån ditt hjertas himmel som min himmel är. A. Har sången ord som kunna 1 fattas, återges? O. »O, höga ande, ljufva menskoväsen ol» A. Och vet Obscura hvem det är som kallas så? O. Jag vet det ej, men tonens ljufhet lifvar mig. A. Ej mer jag andas vid din barm så lätt som förr Lös dina armars blomsterband, de trycka mig. O. O vel Hur blef Obscuras famn en boja nu? A. Den blef det för det nya späda ordets ljud. O. Hur ljuder detta mörka fruktansvärda ord? A. Kom, ljuder det, kom ljufva menskoväsen, kom. O. Från hvilka verldar, rymder, himlar sjunges så? A. Omkring oss, öfver, under oss; från oss blott ej. O. Är tystnadt nu min älsklings ljufva strängaspel? 1 återges