117 Ch. Ljusa engel, mörkt är nu ditt tal. Lux. Skön vid källans spegel Amans satt Älskade Obscura, dunkla flicka Njöt i oskuld lifvets sälla dag. Så han lefde i en segers frid I det tämda ondas glada famn — Men den höga segern var ej hans Och han visste ej hur hög den var. Då varkunnade sig———— Öfver blomman af sin———— Väckte Amans ur hans slummer Och åt qvalets makter honom gaf. Ch. Hvilken åska lät den evige Skaka djupet af hans ro? L. Svagt är hotet djerfve Charitas Ingen åska stör en oskulds sömn. Ch. Säg, o engel, då, hur väcktes han? L. Tyst, af himlens ande buret, smög I hans hjerta kärleks ordet kom! Följande två rader med Runebergs stil fann jag på en papperslapp hvilka icke torde vara tryckta: En mäktig ande bär sitt qval och ger Fj låga vittnen del af sina sorger. På ett blad der ett psalmkonsept upptager mesta rummet, fann jag utom en rad: »Fläcka de sin fana, Albions söner», äfven föl- jande strof: Vi Europas förpost mot naturen Mellan isar är vår lager skuren Och vårt bröd vi ryckt af is och snö.