124 Lady Lowe. Du mins den blida luften der ej het, Ej brännande som här; men sval att andas Och frisk och lifvande till mod och handling, Naturens fägring, jordens grönska, London Och Temsen full af skepp Harry Och sen vårt hem Och mina vänner mina lekkamrater! När skall jag träffa dem? Lady Lowe. Kanske engång Då du hos dem ej möter lek men alfvar, Då vännerna, som förr dig nämnde Harry, Dig kalla Lowe, med tonvigt Lowe — Harry. Men mor Ni tåras; hvarför tåras ni? Lady Lowe Men nu Var glad min Harry, sorger komma nog. Än är din lefnad ljus; för den hvars öga Så nära jorden är ännu, som ditt Ha äfven St. Helenas klippor grönska. 1 Le Grange i ett tält med några gamla vänner, utanför musik, sång, dans. Le Grange Här mina herrar, mina gamla vänner, En flaska från Champagne försöken den Hygens Välan Din skål! Varnet Din och de bådas skål, För hvilka hurraropet höjs derute! 1 Och dock en källa till så många sorger