125 Hygens Hör hvilket sorl! Varnet Det är för kejsarn nu För solen som gått ned på Elba. Ahl! våra unga örnar minnas den. Hygens De kunde glömma den och minnas blott En sol som nu gått upp i stället: friden Varnet Vår frid bah? är den sol, nej en komet Som har till svans kosacker och Bourboner Nämn mig ej glömska. Kan jag glömma andas’? Jag qväfs, men hungrar efter luft i döden Och så och icke annorlunda mins Hvar ädel fransman sin försvunna storhet Napoleon och segrarna och äran Villkoren för hans bättre lif. Hygens Nå!l nå! För Guds skull mins om lifvet är i fara Jag glömmer och mår väl deraf. Varnet Jag är Fransos och du Holländare. Hygens. Lägg till: en man som hellre kallar sin Den frukt, som växer på hans egen åker, Än lefver qvar i dessa storhetsdagar, Då segern tog för intet hvart han kom Och äran köpte allt med skådepengar. Le Grange. Se der den gamla striden tigen vänner! Sitt onda ägde kriget som sitt goda En gaf det namn, en annan guld, en tredje Stor tack, för hvad det tog, en fjärde hugg.