133 omöjligt att komma dess längre, kunde han nöja sig med att vandra en stund fram och åter på trottoiren framför vår gård. Vanliga promenadtimmen var på eftermiddagen, och då 1 han hade haft timmar på gymnasium, efter deras slut. Också annars valde han gerna de sednare åren till sin vandring den tid på qvällen då han var van att främmande mest besökte honom, han 2 kände behof af att dock3 äga stunder för egen räkning, ehuru 4 när gäster kommo han likväl alltid fann sig road och gerna såg dem, t. o. m. då han i första ögonblicket hellre sett om de den dagen ej kommit, 5 Hans förmåga att vaka, liksom andra tider att sofva, var 6 anmärkningsvärd och jag brukade påstå att hans natur i afseende å sömn förhöll sig som kamelens till vatten. Att i godt sällskap vaka ett par dygn å rad, räknade han als icke på, likså att stiga upp före solen för jagtfärder, och mången gång då jag som min vana var om sommaren 7 kl. 4 satte mig vid min söm, var han redan till skogs. Åter andra tider 8 då intet af intresse 9 föranledde honom att vaka, kunde han lägga sig tidigt om aftnarna, ja kl. 9 eller half tio och sofva till samma tid på morgnarna, stundom dock klagande öfver sömnlöshet under natten. Under sådana dygn som i sällskap genomvakades höll väl sällan någon annan ut som han. Många yngre män tröttnade och sökte sig en stunds lur på någon soffa, och återkom sedan till sällskapet, och Runeberg kunde väl skratta åt dem, men sjelf stod han lika vaken till kropp och själ. De alra sista åren innan han sjuknade, kunde man dock stundom märka att han hade tröttnat, och när han kom ut för att tillsäga om att kaffe skulle kokas eller något dylikt, så 10 syntes mig nogsamt att han var medtagen. Icke alltid var det endast i hemmet som han så kunde hålla ut, ehuru kanske helst der. Stundom sedan ett sällskap hade varit tillsammans långt öfver vanlig sällskapstid, kunde han ock hemta så många som han deraf lyckades samla, för att ännu i hemmet fortsätta. I allmänhet tyckte han dock mindre om att sålunda flytta bo, och mente att efter afbrottet glädjen ej alltid ville komma rätt i gång. dagar började äfven väl och använde sedan all öfvertalnings förmåga att få dem att stadna qvar om möjligt natten om. 6 märkvärdig 7 vid min vanliga sommaruppstigningstid 8 kunde han lägga 9 höll 10 såg .