136 21. Lorenzo hem 25. Rotkirchs 26. Byke. Montgommery, qvar öfver natten. 27. Klappning. Lille. 28. Löfgren återkom 29. Reste Lille. Klädesutdragning, surbrödsbakning. Öfverste Krok. 30. På eft. midd. reste Krook. Fredrik flyttade till stan. Stor mangling. September 1 och 2 regn 3. Öhmans, Mamsell Orrman, Kråkö herrarne 7. Reste Öhmans, kom Knutson — Dessa anteckningar i almanackan, dem jag troligen gjorde för att ha någon reda på hvad jag under sommarn uträttat, (emedan jag om höstarne oftast förtretade mig öfver att icke hafva fått färdigt alt arbete som jag medtagit till Kroksnäs, och ville ha reda på hvart tiden gått) innehålla derföre nästan intet personligt nämnt om Runeberg, men då man härtill fyller hvarje datum för honom med fiske eller ock stundom jagt, så har man temmeligen reda på hur sommarn gestaltade sig för honom, (då jag hade upptecknat alla sommargäster, emedan det naturligtvis upptog 1 tid att sörja för min värdinnebefattning, också när jag icke var med om sällskapet. Härvid rinner mig i hågen ett ord af Hornborg samma sommar. Han kom neml. för att hemta ett käril fint vin det han fått i uppdrag att som gåfva lemna åt Rbg. När han kom träffade jag möta honom på gården. Han lade handen på vinkärlet och sade: »här hemtar jag mycket nöje.» Jag invände då, att jag som alldrig dricker vin, häraf skulle ha föga nöje. »Bara besvär för gästerna, som dricker det» sade Hornborg och tillade: »Men det vill så vara här i gården med allt, att nöjet är för herrn och besväret för frun.») Då man vill tänka sig Runebergs lif denna sommar måste man då utom det vanliga sällskapslifvet, äfven tänka på hans oändliga skämt med Löfgren, hvilken sjelf var road af alt detta. Än förde honom Runeberg på jagt, narrade honom att skjuta på andbulvaner dem han satte upp på en gärdesgård, än att plocka svampar mellan björkarne der Rbg påstod ormar tätt ha tillhåll, än när Löfgren med aptit angrep en anrättning, då Rbg påstod det vara simplefver pastej, Löfgren tålte nemligen ej simpor — och otaliga upptåg. »Jag vet ju att det ej är i ond mening», svarade alltid Löfgren, när fråga var om alla Runebergs skälmerier. Ibland när Runeberg gjorde det för brokigt för Löfgren, vände sig denne 1 min