150 också nu vid utgifvandet af Runebergs efterlemnade skrifter 1 må här omnämnas: Recensionen af Sverges Anor, hade förläggare flere gånger önskat att få trycka, men Rbg hade, med anledning af den personliga vänskap hvari han hade stått till förf. Baron v. Beskow under en längre tid, icke ingått härpå. Numera sedan v. Beskow aflidit, likaså hans maka, och ingen dem närastående qvarlefver, som kunde såras af det stränga bedömandet, 2 skulle Runeberg icke mera haft något emot dess omtryckande. Detsamma var ock fallet med Sveaborg det han af 3 grannlagenhet för den så hårdt bedömde kommendantens aktningsvärda 4 famille ej velat låta trycka. Då det dock nu redan blifvit tryckt såväl i original, stundom efter felaktiga afskrifter, som ock i öfversättning, så tycktes han numera anse att det kunde äfven här utgifvas (och ålade sönerne att icke försumma dess publicerande efter hans bortgång. Så länge han sjelf lefde ville han icke att det skulle ske.) Hvad man berättat om att censuren skulle förbjudit det är alldeles en osanning, han ernade som sagt icke då utgifva det, och lemnade det altså alldrig i censurens händer. Sednaste häftet af Runebergs arbeten som i Sverge utgafs och af Professor Nyblom i Upsala samlades egentligen ur de årgångar af H:fors Morgonblad som af Rbg redigerats. Af olika anledningar hade dock Runeberg icke medgifvit intagande i häftet af så väl de båda nämnda styckena, som ock af åtskilliga andra i morgonbladet befintliga. Bokhandlar Edlund som emellertid blifvit ägare af förlagsrätten för Finland af Rbgs förut i bok tryckta arbeten, infann sig nu i Borgå för att med Rbg öfverenskomma om förlagsrätt 5 till äfven detta sjette häfte. Han frågade då om han icke kunde få intaga något mera än i svenska upplagan ingått, men Rbg svarade härtill nekande. Då han sjelf kände sig trött och illamående och jag förde frågor och svar emellan honom och bokhandlaren, så känner jag med säkerhet förhållandet. Och sade då Rbg, utom andra skäl till sitt nekande, det, att han ansåge som en grannlagenhets skyldighet att icke medgifva införande i den finska upplagan af annat eller mera än som redan i den svenska var infördt, och (sannade med då jag yttrade att ju alt som nu icke trycktes, ju framdeles i tiden väl skulle samlas i ett häfte och efter hans död utgifvas, då hvad som nu uteslötes ju der finge lämplig plats. Menande att tids nog vill hade aktning slä -en ESECS