151 vore att efter hans bortgång utgifva alt detta, som han ej ansåg sig vilja intaga ibland af honom sjelf allmän gjorda verk.) Oberoende häraf hade Hr Edlund i häftet intagit åtskilliga stycken, som icke befinnas i den svenska upplagan, och hvartill lätt tillgång fanns i Morgonbladet. När boken färdigtryckt af hr Edlund sändes till Runeberg blef han mycket uppbragt, och ålade mig att genast telegrafera om att de utan tillstånd tryckta bladen, 1 utgörande vid pass 1 1/2 ark, skulle borttagas. Bref och telegrammer vexlades, vår son Hannes fick i uppdrag att afhandla med Edlund, men då det befanns att de olofligt tagna artiklarne vore strödda på ett sätt som omöjliggjorde deras borttagande, utan att förstöra 2 en stor del af boken, så fick slutligen vid saken bero, men att hr Edlund vore skyldig att med boken låta följa en uppgift om förhållandet. Detta uppfylldes sålunda, att med exemplaren följde ett löst blad, 3 hvarpå stod tryckt att Rbg »anhållit» att det måtte tillkännagifvas det en del stycken, som ej ingått i svenska upplagan, i den finska »af misstag» influtit. Precist sjelfva orden minnes jag icke noga, men tror mig ha nära uppgifvit innehållet. En kinkig fråga är nu huruvida i det nu till utgifning ernade häftet dessa utan Rbgs tillstånd omtryckta stycken böra ingå eller icke. För personer som förut äga den Finska upplagan, är onödigt att än engång tillösa sig dem, för de många åter, som äfven i Finland äga exemplar af den svenska upplagan, hvilka, enligt uppgift i tidningarna, äfven i Finland försålts enligt öfverenskommelse de begge förläggarne emellan, för dem blefve åter dessa stycken otillgängliga om de nu icke intagas i det tillernade nya häftet. Huru härmed kommer att göras är ännu icke beslutadt. I en uppsats, »Runeberg som pedagog» i pedagogisk tidskrift anför Alopaeus ett yttrande af J. J. Nordström som menat att Runeberg icke skulle vara stor i ekonomin. Troligen kunde detta med sanning sägas på den tid då Nordström mest var i tillfälle att se Runeberg i detta afseende, d. v. s. före flyttningen till Borgå. Men om huru många studenter och unga magistrar torde just kunna sägas att de äro så särdeles ekonomiska? Att dock Runeberg redan vid denna tid var ordentlig i affärsväg, synes äfven af ännu i behåll varande anteckningar derifrån. (Då Runeberg alldrig brukade förstöra några papper, och sådana alltid tillvaratogos om han lemnat något framme, så finnes ännu i behåll t.o.m. från hans 4 studentår en mängd anteckningar om lån, utgifter och vid nästan hela af inneh tidig . .