- Project Runeberg -  Anteckningar om Runeberg. Min pennas saga /
170

(1946) Author: Fredrika Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 Runeberg älskade mycket sång, så ock musik, hade sjelf ett fint öra för tonernas konst, men hade alldrig åtnjutit någon undervisning däri. Tyckte om att någon gång under de tidigare åren knäppa på t. o. m. en barn guitarr eller hvad instrument som föll honom i händerna, men på sednare tider hände detta icke. Uppe i Saarijärvi hade han af en kringvandrande krämare köpt en fiol, konstruerad af messing. På denna sade han sig hafva brukat spela då han var på dåligt humör. Den var borta i många år, lemnad qvar någonstans, men då han sednare återfick den, gaf han den till samlingarna på Borgå Gymnasium, såsom prof af ett akustiskt försök att till fiolvirke använda messing. Musici som gåfvo conserter i Borgå uppsökte vanligen Runeberg och gästade honom gerna. Stundom kunde ock sålunda hända att af dem bestods något musik i vårt hem. En och annan glömde ock att betala räkningar för affischer och dylikt, hvilket Runeberg stundom liquiderade, då man hemsökte honom med räkningarna efter herrarnes afresa. Bland sådana slarfvar vore främst att nämna Ingelius, (Agis). Han tog sig före att inqvartera sig hos Runeberg och färdades för öfrigt omkring hos stadsbor dem han ansåg musikaliska, hvad tid på dygnet än sådant föll honom in. Slutligen såg sig Runeberg tvungen att bortsända honom och dertill anskaffa ressällskap som skulle taga vård om honom. Ännu i sista stunden just då resan skulle ske, var Ingelius försvunnen och hittades, om jag rätt minnes slutligen på ett konditori. Någon historie som jag någonstäns läst om hans förfarande med Rbgs stöflar, kände jag icke igen som passerad, men att Runeberg 1 utom annat för resan gaf honom sina egna skinnfodrade öfverstöflar minnes jag. Sedan han rest, kommo räkningar från värdshus2 men fick nöja sig med det svar att Runeberg gerna ville betala dem, ifall blott herr Källarmästarn först ville godtgöra Runeberg för de kostnader han haft för Ingelius. En svarfvare infann sig ock med förfrågan om han verkligen borde förfärdiga de sex ebenholtz flöjter dem den resande herrn hade beställt för Rbgs 6 söner. Stundom skrattade Runeberg åt Ingelius och berättade kostliga drag om honom, men var i det hela besvärad af honom. Ehuru ännu mången gång hos honom framblixtrade drag af genialitet var han dock redan altför mycket på nedåtgående, och altför ruskig till sin person för att Runeberg skulle funnit sig vid honom. 1 försedde honom med något 2 o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 15 15:37:24 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rfminpenna/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free