169 Runeberg in Mörtengren till mig och presenterade honom. Högst förlägen att visa sig i aftonens komiska theater kostym, föreföll han dock älskvärd och nästan som en ung gosse, ehuru han var gift man. Han blef sedan en ofta och gerna sedd gäst, men lades ej många år sednare i grafven af bröstsjukdom. Af hans efterlemnade verser utvaldes ett litet häfte som trycktes. Med en längre lefnad och större utbildning än som dittils hade kommit honom till del, skulle troligen han kunnat nå en betydande ståndpunkt som skald. Embetskamrater och öfrige unge män bland skollärarne i Borgå utgjorde för öfrigt större delen af Runebergs umgänge, men äfven andre män af olika stånd besökte honom. Besök af vänner från Helsingfors och af ungdom bland studenterna voro icke heller sällsynta och emottogos af honom med stort nöje. Passerade någon resande musiker staden, och som vanligt gaf konsert, så gästade han eller hon vanligen ock Runeberg en eller flere gånger. Så kunde väl ock improviseras en musikafton och än oftare sång. (Ännu för ett 2 trettiotal år sedan på 1830 ja 40 talet, ansågs just icke möjligt att Finland kunde äga sångerskor hvilka ägde en röst den der kunde förtjena att skolas, och dessutom vore det alldeles emot qvinnans bestämmelse, att hon skulle uppträda för en publik, eller sjunga annars än i hemmet och för dess trefnad. Någon gång lät visserligen ett eller annat fruntimmer begåfvadt med vacker röst höra sig t. o. m. på någon consert, men sådant var undantag. I sällskap sjöngs mycket, men hvarken pretenderades eller presterades skolad sång. Att i tiden fröken Schoultz hade egnat sig åt theatern och sången var ett kanske nog mycket ogilladt företag ehuru ock mången intresserade sig för henne och hennes sång, och medlidsamt ryckte mången på axlarne åt henne när hon tidigt förlorade sin röst. Ibland 3 fruntimmer som i följd af fördomen emot qvinliga sångerskor icke till fullo fick utveckla den sköna gåfva hon fått i sin röst, var fröken Antoinette Rotkirch. Då hennes vägar förde henne till orter der vi vistades, sjöng hon mycket i vårt hem och gladde Runeberg med sin sångs fägring. Musikaliskt bildad sjöng hon ock bra, ehuru ej hon fått lektioner i sång. Under en längre vistelse i Sverge hade hon ofta sjungit för Geijer och då han komponerat något nytt hade han med särdeles intresse bedt henne sjunga det för honom. Likså äldre kompositioner. Bland fruntimmer som gladde Runeberg med att sjunga för honom må jag ock nämna en svensk sångerska Mathilde in de Betou några år bosatt i Borgå.) 1 aktad 2 tjugu 3 personer