182 blefve ett lif i strålar och glans utan hvarken sorger eller tårar, men i ett från fosterlandet aflägset fierran, så skulle till detta land ändå vår längtan stå. Hvad i all verlden har detta för gemenskap med hans religion som af prof. Odhner säges tagit färg af hans fosterlandskärlek? Några små uttryck af Runeberg fällda de flesta under hans sjukdom och dem jag antecknat må här få ett rum. »Af den anhdel af poesi som tillfallit Österbotten, har det åt sina barn delat ojemnt, mycket åt några hvilka sålunda blifvit verklige skalder, åt de öfrige har sedan derföre intet blifvit qvar. Södra Finland deremot har af sin andel af poesi delat mera jemnt åt alla sina barn, derföre äga alla deraf något men ingens andel kunnat bli öfvervägande stor.» 25 Juni 1873. Rbg sade i dag: En Bellman på lek gör Wennerbergs gluntar, men en Bellman på allvar — en verklig Bellman — gör Fredmans Epistlar. Rbg sade, att då han såg Sergells grupp, Amor och Psyche tänkte han: Psyche skulle väl längesedan (i sin lätthet och sitt behag) hafva sväfvat bort, om icke vingarne genom sin storlek och tyngd skulle hindrat henne derifrån. Den 1 aprill 1871. Rbg sade i dag: »När Cygnaeus på skämtets dag, den 1 aprill hade blifvit född, blef vår Herre så glad öfver att en så bra karl kommit till verlden, att äfven han kände håg att narras och skämta, och sade att den nyfödde skulle bli poet. Men när han sedan längre fram i tiden hviskade i Cygnaei hjerta att sådant blott varit ett aprill narri, då säger Cygnaeus: »Hml», ler och sätter sig ner att skrifva vers. En vacker sommarafton 1828, var på Hennula, ungefär en mil från Åbo ett sällskap samladt. Man beslöt att göra en promenad till en vacker udde, der en mängd ungdom som en tid vistats här hade uppfört ett litet lusthus. De unge männen hade timrat, snickrat, hyflat, fruntimmerna målat, tapetserat och gjort salmakararbetet på möblerna. Man hade gifvit den lilla täcka boningen namnet Minnet och försett den med ett album till inskrifvande af uppbyggarnes och andra besökandes namn, jemte någon vers eller hvad annat man deri kunde vilja teckna. Bland de besökande befann sig i dag äfven Runeberg, då ung magister. Man lemnade honom boken och han skref deri: »Hur ljuft att dröja, hur lätt att fara, Då Minnet lofvar vårt namn förvara.» En kulen Januaridag 43 år sednare, då Runeberg redan hade legat 7 år sjuk och bruten, och jag som vanligt satt vid hans säng,