226 och1 bättre skildrade, än de som åstadkommas med nutidens långa beskrifvanden och skildringar. Man anser sig ju knappt kunna säga att en person neg, utan att vidlyftigt omorda hvilka muskler som dervid måste sättas i rörelse, och oaktat all denna dissekering eller rättare vivisektion 2 får man om sjelfva saken intet klarare begrepp än man får af de enkla orden: hon neg. Detta slösande med ord synes mig ganska öfverflödigt, enda, om ock nog tvetydiga fördelen synes mig vara lättheten att sålunda fylla volymer. Egentligen är det mest i senaste tider, som man använder så mycket ord för att söka dissekera själen, men under min medelålder herrskade redan samma metod, ehuru då 3 användt mera på yttre saker och förhållanden än kanske nu är fallet. (Nu för tiden tyckes det nästan som om många författare skulle, ungefär som det sker vid ämneskrifning i skolorna, välja sig ett ämne att skrifva om, och sedan man mer eller mindre i likhet med ett s.k. virtus ämne utfördt det, så bar man sin bok färdig. — Men huruvida det allra ringaste »luft» eller »kostym» betecknande den tid eller det folk man skildrar, finnes deri, det bekymrar föga, och man får t.ex. af hvarje okunnig bonde höra ett språk som tyckes inlärdt vid kathedern.) Att jag icke skulle söka att följa denna väg, den jag ej älskade var naturligt. För mig syntes mera frestande att försöka låta menniskorna karakteriseras af sina handlingar och sina ord, mera än af beskrifningar om hvad de tänkte och ville. Derföre4 försökte jag 5 alltid ställa mig midt in i handlingen. Noggrannast synes detta i »Teckningar och Drömmar». Slår jag nu upp hvarsom helst för att taga ett exempel. Kamtschadalens hustru råkar falla upp. Nu borde jag enligt rådande sed, stått utom sakerna och beskrifvit och resonnerat om huru och hvarföre på Kamtschatka ägandet af ett hus af träd var bevis på rikedom. Berätta om huru der dansas en björnen härmande dans. Noga beskrifva rummet der man dansar och påpeka huru karakteristiskt det är att resonnera om dess olikhet med våra danssalar. Så ock borde skildras sederna vid köttets utdelning. Om kossakerna och deras uppförande mot de infödde och anledningen till hågen att hänvisa björnen att hämnas på dem gåfve ju stoff till både politiska och andra resonnementer. Så ock jemförelsen emellan vildens och den civiliserades kärlek, jemte alla erforderliga upplysningar om seder och bruk och om alla de själsskiftningar som hos berättelsens personer försiggå med 1 förträffliga 2 vet 3 mera 4 ställde 5 mig