235 S. 16, r. 8. I äktenskap med Anna Christina Caloander hade ärkebiskop Jakob Tengström sönerna Carl Jakob, † 1823, adjunkt i orientalisk litteratur vid Abo akademi från 1813; Johan Magnus, † 1856, docent i naturalhistoria från 1816, adjunkt i zoologi och botanik vid akademien från 1828, professor i samma ämnen 1842—47; Anton Fredrik, magister 1823, ingick därefter i rysk militärtjänst, † 1828; döttrarna Carolina, g.m. provinsialläkaren i Saarijärvi dr Lars Johan Prytz; Hedvig Maria, g.m. prof. W. G. Lagus; Sofia Magdalena, g.m. prof. J. J. Tengström. S. 16, r. 18. August Lafontaine, tysk författare, 1758—1831. S. 17, r. 23. Jfr Jakob Tengströms vittra skrifter i urval med en levnadsteckning av M. G. Schybergson. SLFS XLI. 1899. S. 18, r. 3. Gustaf Idman-Idestam, f. 26 sept. 1802, adopterad 1819 av sin i adligt stånd upphöjde ogifte farbror, medlemmen av Regeringskonseljen Carl Johan Idestam. Publicerade dikter i Mnemosyne, Åbo Tidningar och Åbo Morgonblad. Försedda med en inledning av dr Ruth Hedvall utkommo Dikter av Gustaf Idman-Idestam i en upplaga på 250 numrerade exemplar år 1917 på Holger Schildts förlag. Se även G. Heinricius: En glömd diktare: Gustaf Idestam. Finsk tidskrift. 1908. II: 113. S. 18, r. 5. Otto Tulindberg, 1804—1837, fil.mag., utgav »Terpsichore I—II. Wittra och Wettenskapliga försök». Det första häftet kom ut 1826 hos J. Simelius i Helsingfors, det andra hos J. Simelii änka samma år. S. 18, r. 7. Jfr W. Söderhjelm: Axel Gabriel Sjöström och hans vittra verksamhet. FU9. 1895. S. 18, r. 23. Jfr BAI: 146 f. samt FR: 105. S. 19, r. 1. Runeberg var informator hos kronofogde Daniel Filip Danielson och kapten Erik Gustaf af Enehjelm från kort före julen 1823 till början av 1826. Jfr BAI: 63. S. 19, r. 10. Jfr G. Castrén: Runebergs östanbrud. FU37. Helsingfors 1924 samt Ruth Hedvall: Två Runeberg-studier. HLS17. Hfors 1942. S. 19, r. 24. Jfr BAI: 59. S. 21, r. 10. Episoden omtalas i en artikelserie av Gabriel Lagus i Östra Finland »tidning för medborgerliga intressen och lokalblad för Wiborg» år 1878. Den första artikeln »Runebergs studier» går genom de tre första numren i januari och refereras rätt utförligt i det följande. Det senare avsnittet »Runeberg i sitt umgänge» (mars 1878) ger bilder av Runebergs hemliv och av hans förhållande särskilt till Ingelius och Marcus Larson. Lagus ingår till en början på spörsmålet om det inte varit »en välsignelserik försynens skickelse» att Runeberg inte blev fäst vid universitetet. »Väl var hans ande för kraftfull och rik, för att man skulle kunna tänka sig att andra förhållanden hade på dess utveckling utövat något större inflytande. Men en professors mångahanda uppgifter som vetenskapsman, föreläsare, examinator, fakultets- och konsistorieledamot, och det stundom så oroliga livet inom universitetsvärlden hade säkert givit hans lugna och fredälskande lynne mången kännbar stöt och ofta betagit honom den stilla, inre glädje som var en av de vackraste beståndsdelar i hans väsende.» Lagus kommer vidare in på hur högt Runeberg skattade att hålla sig fjärran från alla dagens växlande vindkast och hur han »sällan, noga taget aldrig» höjde sin mäktiga röst i de mångahanda offentliga spörsmål som upptog tankarna i vårt land. Det var inte av brist på deltagande intresse, det vet envar som stått honom nära under hans hälsas dagar. Hans fält att verka var inte där de politiska och sociala lärorna kämpade mot varann, ja inte ens där de litterära frågorna sökte sitt avgörande. Märkligt är att närapå alla de kritiker som ingår i hans samlade arbeten har skrivits under en tid då han ex officio var tvungen att sysselsätta sig med sådant. Lagus ger därefter olika bevis på Runebergs säkra, tidigt utvecklade