Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena synes klädd i nunuedrägt, hennes
hufvud danar, hennes kind är fårad och färglös,
som på en död. Hon sitter i en hög, med sirater
prydd, länstol, säkert fordom sjelfva fru
Priorin-nans. Den andra är ung, kanske femton år, och
i hennes blick bor lif. Hon sitter på en låg pall
vid nunnans fotter. Det är Elin Knutsdotter,
sedan många år den enda återstående nunnan i
Nådendals kloster, och hennes systerdotter Sigrid
Eriksdotter Liljeholm.
"Siri, mitt barn, jag vill ännu en gång tända
lampan för Guds moders, sancta Annas och den
heliga Brigittas hilder. Hjelp mig, jag orkar det
knappt mera; men så länge en af den välsignades
renlifves döttrar lefver i hennes helgedom, skall,
om än det skall betalas med den sista skärf,
hvai-med jag eger att uppehålla mitt bräckliga lif, de
heliga icke sakna sitt ljus vid tiden för
afton-messan. Och nu, min Siri, lemna mig messeboken,
att jag, herrans ovärdiga, ringa tjenarinna, må
uppläsa bönerna, då ingen pater mera tinnes, eller
ens skulle få hålla den heliga messan. Knäböj
min dotter."
Siri tvekade ett ögonblick, men böjde derpå
knä inför pallen, på hvilken hon sutit, och Elin
uppläste, med djup andakt, de latinska bönerna,
af hvilka hennes unga åhörarinna ingenting
förstod. Sigrid bad i sin själ, att henne ej måtte
tillräknas som synd, det hon ej ville neka sin
nästan döende anförvandt att deltaga i hennes
andakt.
Sedan messan sålunda blifvit årad, sade Elin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
