Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillknyta uiuler haken, och tillika neddraga sitt hår
i pannan. ”Tag det der tiicket i famnen, håll det
högre för ansigtet, så gömmer det bättre. Siså.
Vi måste gå genom farstun, der är mörkare. Denna
dörr går väl dit?”
Genom farstun trängde sig nu Enevald fram,
den darrande Sigrid följde.
"Si på den, som fått ett sånt prägtigt täcke.
Hvar fick du tag i det?” frågade en bonde.
”Dit åt, der finns mycket goda saker”, svarade
Enevald, och pekade åt det håll, hvarifrån han
kom. ”Dit har ännu ingen hittat”.
Åt denna sida vände sig nu karlame, och
medan alla ur farstun strömmade åt andra sidan
af huset, frågade Enevald: ”hvar finns vindsstegen?”
”Här”.
”Opp fort. Göm er der. Tända de eld, skall
jag hemta er”.
Som en fogel var Sigrid uppför stegen.
Ögonblicket derefter låg den sönderkrossad af Enevalds
händer mot golfvet. Spillrorna slängde han i en
knut. Spillror och söndrade don, hörde till
ordningen för dagen, så att de väckte ingen
uppmärksamhet, ehuru flere karlar i detsamma återkommo
och omringade Enevald. Man hade saknat honom,
och ställde nu ett par karlar för att vakta honom.
Sedan Sigrid lemnat stegen och hunnit några
steg in på den mörka vinden, och sålunda kände
sig jemförelsevis i säkerhet, började hon vakna
såsom ur en dröm. Förskräckelsen hade beröfvat
henne all redig tanke, hon hade endast haft en
instinktlik känsla af att vela fly. Men nu sansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
