Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade fru Metta varit fri, så hade Jöns fått
en sjungande örfil, så tung som af den dugtigaste
karlahand, om iin svaret derpå blifvit ett
klubbslag, som spriickt hennes hufvud; men fru Metta
älskade ej att bruka munnen, der hon ej kunde
göra sitt ord gällande, och så teg hon fortfarande.
Enevald omringades af en tropp bönder och
medfördes, utan att ens få yttermera gå in i
stugan, der fru Metta var fången. När hon eller
Sigrid kunde få hjelp, visste han icke. Tre af
gårdens driingar hade med ondo och godo blifvit
tvungna att åtfölja klubbehiiren, en som satt sig
till motvärn låg slagen vid gårdsporten, en hade
rymt till skogs jemte husets qvinnliga betjening,
vid första skymt af de annalkande bönderna.
Troligen blefve fru Mettas öde, att icke slippa fri
innan någon af det gömda gårdsfolket vågade sig
hem, ty Sigrid kunde icke eller komma ned från
vinden utan stege, men någon slags motstånd
vågade Enevald ej göra, af fruktan att reta bönderna
och föranleda dem att i förargelsen stifta brand,
eller begå något annat nidingsdåd.
VII.
När Sigrid ändtligen, efter en långvarig
svim-ning, slog opp ögonen, drog det en betydlig tid
ut, innan hon kunde lyfta opp sitt hufvud.
Slutligen började hon sansa sig och ihågkomina hvar
hon var och livad som händt. När hon kom till
fullt medvetande reste hon sig opp, och steg åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
