Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till gluggen. Nu var allt tyst. Ingen
men-niska syntes. Endast förödelsens styggelse låg
öf-verallt. Den slagne tjenarn, qvarlefvor efter de
slagtade djuren, de blodiga, grinande djurhufvudena
i de sönderslagna fönstren, allt påminnte henne
om. att hon ej hlott drömt en gräslig dröm.
”Min mor, o Gud, livad har blifvit af henne”,
ropade Sigrid ångestfullt, sprang till vindsluckan
och ryckte opp den. Äfven här var allt tyst. Men
huru komma ned? Dock denna tid byggdes ej
höga rum. Sigrid var lätt och van att springa
utfor de höga åsarne i nejden, och nu i sin ångest
bäfvade hon ej for att våga ett djerft försök. Med
ett hopp stod hon på farstugu-golfvet, och
lyckades komma oskadd ned.
Från rum till rum sprang hon nu, sökande
sin mor och ropande henne. Lyckligtvis kom
hon först åt den sida, der hon lemnat fru Metta,
och undgick sålunda faran af att begrafvas af
taket i det rum, der bjelkarne voro genomsågade.
Nu tyckte hon sig höra svar på sina rop, och fann
slutligen fru Metta, utmattad af ansträngning att
försöka göra sig lös.
Med ett glädjerop sprang Sigrid fram, och
grep en på bordet liggande knif; snart voro
banden afskurna och mor och dotter lågo i
hvarau-dras armar.
”Detta har jag till straff, för att jag mången
gång ömkat allmogen och klandrat herr Klas för
hans striinghet! Ömka sådana röfvare och
hedningar, ja. Jo, jo, när paddan kommer till välde
så pöser hon! Mina kor, mina präktiga kor! Ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
