Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut genom farstun, iler hon mötte Iiebla bärande
en vattenkruka, med hvilken hon ernade sig in.
”Jaså, jag ser jungfrun gör sig till”, sade frun.
”Ali, fru Margaretha ser nog till att vi ej få
för mycken oppassning af tjenstefolket, och när
jag får gå ut om rummen så mycket, så bryr jag
mig visst ej eller om det, nog passar jag gerna
opp oss.”
”Så tycker jag ock, att ej högfärd nu är på
sin plats. Jag tycker ock, att man kunde låta bli
att kråma sig och ge söta miner åt ungkarlar.”
På Heblas läppar sväfvade ett hvasst svar,
men hon qväfde det och gick in, utan att låtsa
höra något.
Fru Margaretha stod en stund qvar, gick
derpå in till sig och kastade sig i sin länstol der
hou betäckte ögonen med handen. En stund satt
hon så, derpå såg hon opp, knäppte hårdt ihop
handen, som hon tryckte mot bröstet och sedan
med en häftig åtbörd slängde ifrån sig. ”Ha, det
bär nedåt Margaretha! Hvad blir det af dig?
Ahjo, det vet jag, du blir en käring! Det är detta
du blir, med stora steg. Märker du det? Min
Welam, min Welam." De sista orden sade hon
med djup känsla, nästan med förkrosselse.
Efter en stund började hon åter: ”Men dock
måste jag försöka lindra, hvad som blefve hans
olycka. Ha, och det var jag sjelf, som tvang
honom att lemna Hufvesta. Jag måste ju så. Men
aldrig skall denna stolta fru Ebba få den segern,
att förkasta min Welam. Hon skulle anse honom
för ringa för sin förnäma dotter. Denna omsorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
