Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa artigheter emot dessa jungfrur, och denna
köld emot henne, som jag längesedan bestämt
honom! Godt, det måste så ske. Krokvägar skola
åter föra till målet, der raka vägen iir stängd.
Det börjar gå helt vandt redan sålunda. Jag tar
mig, jag blir helt läraktig”, tilläde hon med ett
bittert skratt. ”Hvarför skall jag tveka att gå
krokvägar? Jag var bara för stolt att gå sådana
förr. Ödmjuka dig, Greta, kryp krokvägar. Herr
Anders kommer väl ren i dag, för att se efter om
fångarna sitta här qvar. Nå, nå, jag skall väl
hitta på att få honom att skaffa dem härifrån, dit
pepparn vexer.”
Att kasta en blick in i det hem, som nu var
Ebba Stenbocks och hennea döttrars, kunde icke
underlåtas, men vi älska ej att dröja der och lemna
derföre fru Margaretha, utan att ens se huru hon
ställde till för att befrämja de fångna fruntimrens
förflyttande till annan ort.
XXVII.
Få dagar sednare erhöll fru Ebba tillsägelse
att, jemte sina döttrar, vara färdig till flyttning
och afhemtades snart till sin nya vistelseort, som
dock icke blef Ekhammar i Jäders socken.
Att fru Margaretha likvisst hade missräknat
sig, kan man lätt sluta deraf, att utriikningar af
detta slag så sällan lyckas. Welam började åter
att till det mesta vistas på Hufvesta, och många
dagar hade icke förgått innan han lyckats få reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
