Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som till de nämnde gubbame på knektetorpet.
Bemöt folket vänligt och lätta deras börda der
du det kan, så lyda de villigt och arbeta med
nöje, men drif dem icke, som boskapen, under
oket. I morgon, innan jag reser, vill jag säga
farväl åt dem af godsets folk, som vilja samlas
här för att helsa mig.”
Jost bugade sig djupt och lemnade sin unge
herre, under det han brummade för sig sjelf:
"Äpplet faller ej långt från trädet, det är som om
jag skulle höra fru Ebba sjelf. Nymodiga tider,
då bonden skall skonas; det lär väl då bli
herrarne sjelfve, som få arbeta. Hvad under, att
högfärd och uppstudsighet grasserar bland
bön-derne. Förr visste bonden hut, nu vet han knappt
lyfta på mössan.”
”Nå, Johan", sade Fleming till sin tjenare,
som var sysselsatt med att skura blankt ett stycke
af hans vapen. "I morgon resa vi. Hvad menar
du om att åter lemna Finland?”
”Jag önskade blott att eders herredöme redan
vore hos hans kunglig majestät och andra, som
längta efter eder. Krig och oro vänta här, och”,
här log den gamle tjenaren ett förstulet leende,
"jag vet väl att det finnes ett par ögon, som speja
efter min unge herre der borta." .
Johan rodnade lätt. men låtsade ej höra sin
trogne tjenares frispråkighet. Han steg opp. slog
några slag öfver golfvet, derpå sade han, som en
fortsättning af sina tankar: "och dock befriades
så många andra finska fruar af Arvid Eriksson,
men min mor och mina systrar, ack de bevaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
