Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des bättre! Att nödgas resa, utan att träffa min
morkär och mina kära systrar, det är dock hårdt
och mitt hjerta blir tungt vid tanken på dem.
Johan Bertelsson, om jag ej mera får se dem,
skall dock du en gång säga dem huru kära de
voro mig”, sade Fleming drömmande.
”Herr Johan, min ädle, älskade, unge herre,
huru kunnen J tala sådana ord! Skulle jag, den
gamle tjenaren, vara den, som efter eder skulle
framföra helsningar! Sådan sorg skall väl, med
Guds hjelp, icke vara mitt gamla hjerta bestämd.
Uvi talen J så?”
I detsamma anmälte en tjenare att herr
Arvid Eriksson anländt och önskade träffa herr
Johan, och denne gick, något förvånad, för att möta
sin oväntade gast.
”God dag, unge herre”, tilltalade honom nu
den ankommande. ”J synes mig helt förvånad att
se mig, och det är väl icke eller att undra öfver,
ty när hertigen håller på att elda badstu åt oss,
kan man nog behöfva vara hemma och binda
qvastar. Men jag önskade dock sjelf nu få råka
eder.”
Johan Fleming välkomnade sin gäst och forde
honom in i det inre tornrummet. Den gamle
tjenaren kastade en lång, litet misstänksam, blick
efter de båda herrame, skakade på hufvudet och
sade vid sig sjelf: ”Hade jag honom blott väl
borta härifrån.
"Ernen J, unge herre, verkligen resa bort
härifrån?” började nu åter Arvid Eriksson.
”Ja”, svarade Johan. ”Hvad jag här haft att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
