Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stade sig netl fiir henne och omfattade hennes
knän under vilda, orediga utrop.
Hebla sprang fram, lade sin hand på hans
arm och, utan att ens veta livad hon sade, yttrade
hon helt lågt: "Weli, ännu är solen icke död!"
Peder reste sig hastigt, såg ett ögonblick på
Hebla, och tårarna brusto ur gossens ögon; han
gömde dem med sina händer, men snart reste
han åter opp hufvudet och sade: "Hebla, Hebla,
visste du dock huru förfärliga dagar jag upplefvat."
Hebla teg och tryckte blott stilla hans hand.
"Huru se vi dig nu här?” frågade fru Ebba.
"Jag skall till Djursholm, mor ville, jag måste
derföre, fast det var så rysligt att lemna henne.
Hon kommer efter snart ock. Herr Axel tog mig
med sig. Han skall till Stockholm, men tog denna
väg för en angelägenhets skull. Jag bad honom
så, när vi foro här förbi, så att han lät mig komma
hit. Han väntar sjelf här i grannskapet. De ville
ej släppa in mig, jag trängde mig in nästan med
våld, jag måste se er.”
Sedan det första våldsamma utbrottet vid
återseendet nu något stillats, talade Peder med mera
lugn om sin faders, riksrådet Gustaf Baners, och
de andra riksrådens olyckliga slut. Äfven en
trösterik nyhet visste han att meddela, att flere af
de dömda fått nåd på afrättsplatsen, och Hebla
med ungdomens lätthet att emottaga nya intryck,
var nära att jubla högt. när hon hörde att
Stål-arm nu för tredje gången blifvit benådad, ehuru
lian redan stigit på den röda matta der slaget
skulle drabba. Åter började Peder tala om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
