Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sandvikens Jernverks-Aktiebolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sandvikens Jernverks-Aktiebolag.
Inom vår jernindustris annaler möter oss på en af de allra förnämsta
platserna det bruk, hvars namn läses här ofvan. Det fins i den svenska
Wo. storindustriens historia många stolta blad, men få bära dock vittne oin
så klar blick, en så seg energi, som de hvarpå Sandvikens uppkomst
och utveckling är skrifven. Dess historia är historien om den kamp och
slutliga seger Göran Fredrik Göransson bestod för att i vårt land införa och
samtidigt till praktisk brukbarhet utveckla bessemermetoden.
Vid den tid då G. började att arbeta derför, var det ej många som
trodde på en lycklig lösning af denna fråga och det var närmast en
tillfällighet, som gjorde att han kom att intressera sig derför. Han befann sig år
1857, då chef för handelshuset Elfstrand & C:o, på en aflarsresa i England.
Han kom der i beröring med Henry Bessemer och blef erbjuden att köpa en
del af det patent å Bessemers uppfinning, hvilket nyligen i Sverige blifvit uttaget.
Göransson insåg genast det stora i sjelfva idén. Han hade visserligen
ditintills uteslutande varit köpman och egde icke någon teknisk insigt i
jern-handteringen; men som man vid det besök, han gjorde i Bessemers
försöksverkstad, förklarade, att allt gick till belåtenhet, så uppgjordes det ifrågasatta
patentköpet mot vilkor, att B. skulle till Edske masugn, som då egdes af firman
Elfstrand & C:o, sända erforderliga maskiner och arbetare för utförande af de
första försöken derstädes.
Hösten 1857 börjades också der den första ståltillverkningen efter
Bessemers metod. Dermed var första steget taget till metodens införande i
det land der den skulle erhålla sin praktiska lösning. Men vagen dit var lång
och svår.
Med skiftande framgång fortgingo försöken under 1857—58 och fram på
sommaren sistnämda år hade man oaktadt alla ansträngningar ännu ej kommit
lösningen närmare på spåren. Den allmänna uppmärksamheten hade emellertid
blifvit rigtad på G:s företag, och till följd af de varma förord som det erhöll
i en af då varande bergmästaren Troilius till jernkontoret insänd rapport öfver
försöken, hade Edske bruks egare i januari 1858 af nämda kontor erhållit ett
förlagslån på 50,000 kronor. Dock, dessa penningar togo snart slut, och fram
på sommaren 1858 började G:s vänner att misströsta om ett företag, som
endast slukade arbete, tid och penningar, utan att trots alla förändringar i
ugnarnes byggnad och arbetets utförande någonting kunde vinnas. — G. ensam
förlorade ej modet.
Det kom dock slutligen en dag, den 15 juli, då till och med G. insåg
att försöken snart måste upphöra, så vida man ej snart kom till rätta med
problemets lösning, och det såg ut som om allt arbete och alla kostnader skulle
ha varit förgäfves. Då föll det honom in, att han på sista tiden, i full
öfver-ensstämmelse med Bessemers anvisningar, ständigt sökt att öfvervinna
svårigheterna genom att allt mer och mer öka blästerns pression, men att resultaten
i samma mån blifvit allt sämre och sämre. Nu blef det med ens klart för
honom, att man för att få ett godt resultat af blåsningen måste använda en
större qvantitet luft på en gång, äfven om man derigenom skulle förlora i
tryck. Han beslöt derför att genast låta ommura bessemerugnen på sådant
sätt, att man ökade de från blästern ledande inströmningshålens antal och vidd.
Med den sålunda förändrade ugnen företog man den 18 juli en ny blåsning
och denna gaf fullständigt förändradt resultat. Stålet blef »qvickt och
lättflytande., all slagg flöt upp ur det samma och slaggfria göten erhöllos.
Problemet var löst, löst i Sverige, genom svensk snillrikhet, svensk kraft och
energi. Den 1.8 juli 1858 skall också alltid anses hafva bildat epok i jern-
handteringens historia ej blott i Sverige utan i alla länder; ty vid detta
oansenliga, i en undangömd vrå af verlden belägna jernverk timade den- dagen
en händelse, af hvilken alla civiliserade länders jernindustri sedan dess skördat
de rikaste frukter.
Under det att G:s försök bragtes till mognad hade man i England,
Bessemers eget fädernesland, gjort fruktlösa ansträngningar att förverkliga dennes
idé. Man hade just der börjat att misströsta om problemets lösning, då G.
dit öfversände prof på ett, efter Bessemers metod framställdt, fullgodt stål.
Problemet var, som sagdt, löst och Göransson skred nu med kraft till
uppfinningens exploiterande.
Tillverkningen vid Edske förbättrades och utvidgades efter hand. Vid
det närbelägna Högbo anlades en ånghammare och ett knippverk. Så
småningom lyckades man äfven att blifva herre öfver stålets bearbetning. Det nya
fabrikatets qvalitet vann också inom kort allt större erkännande både inom
och utom landet, och så uppstod slutligen fråga om anläggning af nya, för
tillverkningen bättre lämpade verkstäder. Detta ledde till bildandet af Högbo
stål- och jernverksaktiebolag, uppkommet genom en förening af Högbo och
Edske samt Garpenbergs och Homdals bruk äfvensom Nyköpings mekaniska
verkstad, med ett kapital af 3,600,000 kronor. Den 15 mars 1862 påbörjades
vid Sandviken i Gefleborgs län anläggningen af det nya bessemerverket. Det
verk vid hvilket G. framför allt skulle fästa sitt namn var grundlagdt.
Här skulle dock G. inom kort åter få pröfva lyckans vexlingar.
Vattenkraft till det nya verket beräknade man att erhålla medelst en 10,400 fot lång
kanal, som för ändamålet skulle från Jädraån ledas ned till Sandviken.
Anläggningen af denna kanal mötte dock så stora svårigheter, att kostnaden för den
samma, ursprungligen beräknad till 50,000 kronor, innan kanalen blef färdig,
belöpte sig till 200,000 kronor, hvarförutom genom dröjsmålet med kanalens
fullbordande verkstädernas igångsättande fördröjdes till juli månad 1863.
Ändt-ligen den 20 aug. samma år kunde också bessemerverket sättas i gång med
2 stjelpugnar eller »konverter*. En ånghammare om 24 centners vigt var då
uppförd, och under hösten samma år uppsattes en annan dylik om 360 centner
äfvensom ett valsverk för förfärdigande af hjulringar. Så fortgick tillverkningen
alltjemt. Följande år, 1864, uppsattes en ångmaskin om 250 hästars kraft
till drifvande af tvenne för stålblåsningen erforderliga biåsmaskiner. Samma
år göt man till stora ånghammaren en bottenplåt om 1,000 centners vigt.
Denna spräcktes dock efter någon tid och en ny plåt om 1,200 centner göts
i dess ställe. Ännu vore motigheterna dock ej slut. Den kanske svåraste
af alla verkets motgångar återstod ännu att genomkämpa. Stadsmäklaren
Holm, verkets bankir inställde i december 1864 sina betalningar. De genom honom
negocierade förlagsmedlen måste då återgäldas, något som öfversteg bolagets
krafter. Följden blef den, att efter åtskilliga fruktlösa underhandlingar
Sandvikens bruk, som ensamt kostat 2.300,000 kronor, måste på offentlig auktion
försäljas, hvarvid det af Gefle-Dala hypoteksförening inköptes för 390,000
kronor.
Sådana motgångar skulle kunnat hafva nedslå hvar och en annan än Fredrik
Göransson. Hans mod svek emellertid ej. Det lyckades honom att ännu en
gång för företaget intressera några förmögne och företagsamme män, bland
dem grosshandlaren Murén i Gefle, och följden deraf blef, att 1868 ett nytt
bolag med till en början 500,000 sedan 1,500,000 kronors kapital under namn
af Sandvikens jernverksaktiebolag öfvertog Sandvikens bruk, der G. sedermera
allt jemt varit den ledande anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0075.html
